Igår var det Valborg och traditionsenligt firades den med grillning på Håkans bakgård. På väg dit räknade jag ut att det var nionde året i rad. Jösses vad tiden går! Det var ett minglande och fixande, snacksätande och dukande, tills grillen var igång. Vis av erfarenhet hade jag ordentligt med kläder på mig och med mig, så när vi satte oss till bords var jag klädd likadant som när jag i vintras gav mig ut på promenad i -10°C. Och med filtar runt benen lyckades jag med att inte frysa alls under hela kvällen.
Folk bröt upp framåt halv tolv och då hade vi traditionsenligt avverkat diverse snapsvisor, vårsånger och annat. Tre stämmor fick vi ihop, så både ”Smedsvisan”, ”Vintern rasat” och ”Uti vår hage” lät riktigt vackert. ”Bort allt vad oro gör” och ”Dona Nobis” gick inget vidare, den senare för att vi nog väntat lite för länge och mängden snaps nog blivit lite väl stor. ”En vänligt grönskas rika dräkt” fixade vi inte alls i år och ”Nu grönskar det” glömde vi bort. Hur gick det till? Efter diverse polskor och plumpa visor, med ”Swing your balls” traditionsenligt ledd av Mårten, insåg jag att jag nog måste lära mig både ”Lille Jon” och ”Teobald Tor” ordentligt till nästa år. Johan N ledde lika traditionsenligt ”Sälen lever” och alla runt bordet vinkade med servetterna och stämde in.
Och så lärde jag mig ett nytt skämt.
- Vem sa tut?
- Vintern ra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar