Fyraårskalas för Johanna med kompisarna

Igår var det så dags för barnkalas. Johan kände sig hängig, så han fick taktikvila en del inför kalaset. Jag hann städa av ordentligt och duka innan det började plinga på dörren. Från dagis hade Johanna bjudit Hilda, Matilda, Viktor, Sixten och bröderna Sam och Max. De senare hade även med sig lillebror Kasper. Anton kom, men inte Vincent, för han och Nelly låg hemma med vattkoppor. Tio barn totalt alltså.
Kaos är det enda sätt på vilket man adekvat kan beskriva att barnkalas. Detta även om alla barnen är skötsamma små änglar, dvs ingen bråkar eller går bärsärkagång. Vi snackar ljudvolym! De fick börja med att botanisera i en låda med utklädningskläder. Det verkade helt klart populärt. Sen var det dags för fika. De fick knapra på några kex medan jag gjorde i ordning marängswisstårtan. Det var tur att både Johan och några andra föräldrar var med och serverade, annars hade de varken fått frukt eller saft. Gott var det uppenbarligen, men eftersom jag gjort gigantmängder så blev det rätt mycket över i alla fall.
Vi hade tänkt ha dansstopp till Popp i topp med Tore Skogman, men barnen var så i gasen i alla fall att vi inte tyckte att det fanns utrymme. Det fick räcka med fiskedamm. Roligt hade de uppenbarligen allihop! De sista som gick fick med sig varsin påse maränger.
Jag valde att vänta med presentöppningen tills kalaset var över, för jag ville att Johanna skulle få öppna i lugn och ro. Dessutom tycker jag inte att övriga gäster har med att göra vad hon fått av andra. Karin visste att hon skulle få en cykel, så av Hilda fick hon passande en cykelkorg. Anton kom med ett Bamsespel på DVD och av Sixten fick hon lera. Övriga presenter var inte namnade, så jag är osäker på av vem hon fick vad. Det var i alla fall en bok, en CD med barnsånger och ett Barbapappaspel. Toppen, tyckte Johanna och mamman med!

Fyraårskalas för Johanna med släkten

I fredags hade vi så släktkalas för Johanna. Efter att ha ställt in det gick det inte att hitta en helg inom tillräcklig tidsrymd, så det fick bli en vardag. Mormor och morfar kom redan på torsdagen för att lägga sista handen vid tvättstugan och sätta upp stänkskyddet.
Vid tvåtiden kom så farmor och farfar till ett synnerligen välstädat hem. Vi bjöd på ost, kex och frukt istället för söta bakverk. För dem är ju kex och vindruvor lika lyxigt som kakor, så det var jättepoppis. Massor av ost hade vi, både hushållsost, cheddarost, port salut, brie och ett par askar färskost med vitlökssmak. Supergott!
Johannas presenter var stora och vackert inslagna. Hon hade önskat sig ett leksakskylskåp och därför hade morfar snickrat en dörr till ett litet vitt skåp vi haft som inte använts på åratal. Det levererades som present från Pontus och Amanda. Av oss allihop fick hon en springcykel. Men bäst av allt var nog prinsessklänningen hon fick av farmor, med passande diadem och spö från Erik. Det blev raskt ändrade planer om vad hon skulle ha på sig på barnkalaset.
Sen serverades kanelbulletårta med vispgrädde. Det gick inte åt alls lika mycket som på Johannas födelsedag, så det märktes att de hade bottnad ordentligt. Därefter var det bara springcykeln som gällde. Det ska bli roligt att ta ut den när det blir lite mer vår!

Nyårsafton 2010

Nyårsafton blev i år en stillsam men oerhört trevlig tillställning i nära vänners lag. Jag hade förberett dukningen kvällen innan och det blev fantastiskt fint med linneservetter och massor av ljus. Under dagen fixade jag maten i lugn och ro. Johan gick ut en sväng med barnen och tog hand om städningen. Erik kom redan vid halv sex och hjälpte till att skära rotsaker, duka och underhålla barnen.
Johanna och Pontus bjöds på en alldeles egen nyårsmiddag. Först fick de ostkuber med vindruva på tandpetare. De hade kunnat äta sig mätta på det, helt klart. Därefter fick de en drink på vatten och apelsinjuice med en droppe grenadine. Slurp och borta. Mer!!! Toasten till förrätt var mycket poppis, förutom att jag hade lagt något klägg på brödet som de måste peta bort... Kyckling med gräddsås till varmrätt gick ner i stora lass, och några rotsaker med. Till efterrätt hade jag gjort mangoglass i form av en bomb med chokladsås på. De blev inte ett dugg imponerade av tomteblosset. Det kan ha berott på att den proceduren fördröjde glassätandet något... Det var i alla fall glada och nöjda barn vi pytsade i säng vi halv åtta.
Lagom till barnaläggdags kom Moa och Ylva. Moa hade känt sig hängig under dagen, men med hjälp av övertygande argument som att hon kunde ta alvedon och taxi, så lyckades jag övertala henne att komma. Det blev en väldigt lyckad kväll och alla tyckte att maten var jättegod. Toast med skaldjursröra till förrätt och fylld kyckling i gräddsås med rotsaker till varmrätt. Glassbomben med sin kombination av len kola och syrlig citron och lime var rent himmelsk. Våra grannar längst ner på gatan slöt upp och var med under senare delen av kvällen. Under tolvslaget var det dock bara jag, Johan och Ylva som stannade inne. Det blev sent och alla var mycket nöjda med starten på det nya året!

Nu är det jul igen!

Julafton och juldagen spenderade vi hos farmor och farfar. Det blev ingen riktig julklappsutdelning, för den hade vi ju redan haft. Vi höll oss mest i källaren och Johanna satt bänkad framför teven och såg både Kalle Anka och Kan du vissla Johanna utan att röra en fena. När barnen var i säng glodde vi mest på film och tog det lugnt. De visade Tomten är far till alla barnen, som jag tycker är hur bra som helst. Och Ghostbusters och Men In Black... Sent blev det.
På juldagen serverades traditionsenligt en fiskrätt till lunch, i år rödspätta med champinjonkräm och svart rom. Precis hur gott som helst! Efter glöggfika med pepparkaksfrossa promenerade vi hem i kylan.

Lillejulafton 2010

När vi kom upp och tittade ut var det uppenbart att det hade snöat. Mycket. Skulle det gå några tåg månntro? Vi bestämde oss för att försöka ge oss av. Efter en småstressig morgon anlände vi till busshållplatsen med precis så många minuters marginal som vi hade behövt om inte gatan varit skottad. Skönt!
Väl på stationen stod det klart att all tågtrafik stod stilla för tillfället. Hur långt tillfället hållit på eller hur länge till det skulle fortsätta fanns det ingen information om. Vi klev på ett tåg med vår destination, även om det inte var det tåg vi skulle åkt med egentligen. Efter ett snack med tågvärden bestämde vi oss för att äta vår lunchmatsäck på tåget i väntan på information. Snart insåg vi att det vore en dum idé att följa med tåget även om det skulle lämna stationen, för det skulle inte gå att lita på att det dessutom skulle komma fram. Så vi tog bussen tillbaka igen.
Någon jul hos mormor och morfar blev det alltså inte. Men det fanns ingen anledning att vara speciellt ledsen för det, för istället för att åka hem stannade vi hos farmor och farfar. Där blev vi bjudna på den traditionella lillejulaftonslunchen bestående av varm julskinka med potatismos. Eftermiddagen spenderades med glöggfika och på kvällen när barnen somnat fixades den sista maten inför morgondagens julbord.

Försenad Lucia eller för tidig jul

Med tanke på att årets julfirande skulle gå av stapeln hos mormor och morfar, blev vi i söndags bjudna till farmor och farfar på lunch och glöggfika med julklappsutdelning. Det var ett fasligt sjå att ta sig dit i all snön, men Johan ger aldrig upp, om det så innebär att han ska bära hela dubbelvagnen. Johanna och Amanda fick ha sina pepparkaksklänningar och Pontus fick ha pappas gamla tomtedräkt. Jättesöta blev de!

Tvåårskalas för Pontus

Efter en dag av förberedelser med städning och tårtbak hade vi i fredags födelsedagskalas för Pontus. Mormor och morfar anlände strax före lunch. Farmor, farfar och Erik hämtade Johanna på dagis och anlände vid två. Carolina kom med Anton och Samuel.
Pontus var glad över alla ballonger och tittade storögt på fatet med kanelbullar som stod framför hans plats på hörnet. Det var en lycklig Pontus som fick sätta sig till bords och ta för sig. Att sedan mamman hade gjort en biltårta var helt klart lyckat. Den var generöst fylld med vaniljkräm, hallon och grädde. Johanna åt kopiösa mängder. Den andra tårtan hade banan i ena lagret och var inte lika generöst fylld. Det gjorde den till i mitt eget tycke den kanske godaste tårta jag har gjort.
Fina presenter fick han också. Allra finast var den röda cykelhjälmen med nallar på som min mor inhandlat å morbrödernas vägnar. Det är inte lätt att hitta en snygg unisexhjälm... Erik bidrog med ett kubpussel med Bamsemotiv och av farmor fick han det bästa utav allt, en låtsastrumpet som låter när man blåser och tycker på knapparna. Av Carolina fick han ”Min bok om träd” som jag stått och suktat efter senast jag var på leksaksaffären. Mormor bidrog med en bok om Tobbe Traktor. Jättepoppis det med.

Julfest no. 10

Igår var det återigen dags för julfest på jobbet. Det blev min tionde julfest, för vad jag minns har jag inte missat en enda sedan jag började jobba. Inte ens när jag varit föräldraledig. Förrförra året var jag höggravid med Pontus, två dagar över BF, och förra året hade jag Amanda i magen. I år drack jag snaps!
På eftermiddagen passade jag på att ha möte med min nygamle chef. Han uppdaterade mig på läget inom organisationen, de nya arbetssätten och status på projekten givetvis. Det var kul! Sen passade jag på att träna innan jag fixade mig festfin. Därefter gick busstransport till Malmö Arena. Där bjöds på traditionellt julbord och traditionellt coverband som underhållning. De var bra, men inte i närheten av att slå förra årets toppnotering på underhållningssidan, The Poodles.
Eftersom jag inte visat mig på jobbet sedan förra årets julfest, var det många som var glada att se mig och konstaterade att det minsann var länge sedan. Jag fick dra svaren på i stort sett samma frågor för i stort sett alla. Hur gamla är barnen? När kommer jag tillbaka? Etc. Etc. Att skaffa två barn i en lång föräldraledighet är ju inte helt vidare vanligt... Men alla håller med om att det är en god idé både för mig och arbetsgivaren att jag väljer att inte jobba emellan.
Det var en trevlig fest och en rolig kväll, helt klart.

Barnkalas hos Matilda

Igår eftermiddag följde jag med Johanna på hennes andra riktiga barnkalas. Denna gången var det dagiskompisen Matildas tur att fylla fyra år. Vi gick dit med ett av mig egenhändigt tillverkat födelsedagskort och ett hoppgrodespel som present.
De två timmarna fylldes av lekar och ätande. Först fick de fruktpinnar med vindruva och äpple. Sen spelade de ett russinätarspel. Därefter tillverkades hattar och sen åt de tårta. Sen fick de godis i fiskdammen. De flesta aktiviteterna var i källarens lekrum. Jag såg inget av det, för jag satt och pratade i köket. Matilda har trevliga föräldrar och Karin var också där.
Då vi promenerade hem var Johanna mycket glad och nöjd. Hon åt på en klubba hela vägen och pratade om att hon inte hade alls ont i magen nu längre, efter att hon ätit så mycket tårta. Detta med anledning av att promenaden dit av någon anledning var en ren pina. Johanna hade nämligen ont i magen, var törstig och hungrig, hade väldigt svaga och trötta ben och var allmänt grinig. Tänk vad lite tårta kan göra...

Barnkalas no. 1

Idag har Johanna varit på sitt första riktiga barnkalas. Det är Hilda som fyller fyra år. Jag fick följa med som sällskap. Klockan ett pälsade vi på oss och vandrade iväg i snöyran. Solen tittade fram, så det blev en riktigt härlig promenad. Jag konstaterade snabbt att vi inte varit där sedan vi grillade i somras. Hösten har bara flugit iväg och nu är det vinter, i ordets rätta bemärkelse.
Hilda gjorde inte någon större min över den åttaarmade bläckfisken med hatt och fluga som jag sytt, men några av de andra barnen högg den snabbt. Det var ungefär tio barn på kalaset, varav några från dagisgruppen, samt några föräldrar som antingen tillhör dagisgruppen eller som jag träffade på Hildas treårskalas. Barnen fick göra partyhattar och till fika bjöds kanelbullar, chokladbollar, pepparkakor och blåbärsglasstårta. Johanna var smått lyrisk över att det skulle bjudas på så mycket gott. Sen fick hon godispåse i fiskdammen och det mesta av den blev jag ombedd att spara. Tro sjutton det, efter den fikan...
När folk började lämna var alla trötta och vi ställde oss sist i påklädningskön. Vi bokade in en julpysseldag framöver, så det dröjer inte så länge tills vi ses igen. Promenaden hem gick vi i skymningen mot isande vind.

Barnvälkomnande no. 3

Idag har vi haft barnvälkomnande för Amanda. Morbröderna och mormor var ju ändå här och utöver dem anslöt sig morfar och Åke, samt farmor och farfar. Farbror Erik sjukling blev hemma. I sällskap av närmaste familjen höll vi en liten ceremoni på samma form som de andra barnen fått. Först berättade vi om namnen och varför vi valt dem. Sedan om vad namnen betyder. Sedan läste vi själva barnvälkomnandet, samma lilla tal som satte ihop till Johannas ceremoni:
”Vi hälsar dig välkommen till livet, till oss, dina medmänniskor och till släkt och vänners gemenskap. Vi hoppas att vi alla skall kunna ge dig den trygghet och kärlek du behöver för att skapa dig ett lyckligt liv. Vi hoppas av hela våra hjärtan att du utvecklar en stark självkänsla och att du växer upp till en god, kreativ och klok människa. Lycka till i livet Amanda!”
Första gången vi hade barnvälkomnande var i samband med vår bröllopsfest då Johanna var fyra månader. Då var publiken stor, Moa var ceremoniförrättare, vi sjöng ”Länge leve livet” och Johan läste ”Älskade barn”. Pontus barnvälkomnande hölls då han var fem månader hos mormor och morfar, med även Sävsjösläkten på plats. Då läste jag ”Älskade barn” fastän jag hade velat sjunga den. Det går bara inte utan att jag blir rörd och börja gråta. För Amanda fick det alltså bli bara närmaste familjen, plus Åke. Och varken sång eller dikt, för vi glömde att läsa den... Men foton tog vi! Efter ceremonin bjöd vi på lunchbuffé och glasstårta.
Barnvälkomnande är det ickereligiösa alternativet till dop. För mig är det närmast en självklarhet att inte döpa barnen, eftersom jag inte definierar mig som kristen. Men att fira de barn som kommit till oss med ceremoni och fest tycker jag är viktigt.

Spamalot för Peter

Till sin födelsedag fick Peter bara veta att han skulle hålla sig tillgänglig för presentutdelning denna helg. I lördags förmiddag blev Peter således hämtad av Stefan och Christina och förd till Lund. Då de kom fram bjöd jag på fransk kolatårta. Kolan blev perfekt, men fastän jag halverat mängden kola var tårtan snäppet för söt för våra smaklökar.
Efter fikat tog vi en promenad med barnen och sedan åt vi middag som min kära mor lagat. Oxfilé med rödvinssås och potatisgratäng. Sen kom taxin och körde oss till Nöjesteatern i Malmö. Peter log brett då han fick syn på skylten om kvällens föreställning: Monty Python's Spamalot! Jag poängterade glatt att Ja, vi ska stanna här, vi har inte hoppat av här för att gå vidare någon annanstans...
Föreställningen var upplagd precis som ett studentspex, förutom omstarterna, men med bättre skådisar, bättre sångare och bättre dansare än ett typiskt studentspex, givetvis. Vi hade riktigt bra platser, platser på fjärde raden, så vi såg alla ansiktsuttryck i detalj. Jag fann mig gapskrattande ett flertal gånger under föreställningen, så det får man väl säga var ett gott betyg. Efteråt gick vi till en engelsk pub för att tillgodose Peters ölintresse en smula.

Husfest

I lördags hade vi husfest för våra nya och gamla inneboende. Mirre och Roj har flyttat efter att ha bott här i ett drygt år. Det känns märkligt och tråkigt. Men in har flyttat nya härliga människor! Ett helt litet studentkollektiv har vi. Det blir fler och fler för varje år, för det är svårt att tacka nej till trevliga människor som inte har någon stans att ta vägen... i synnerhet när vi behöver pengarna.

Vi bjöd på squashsoppa med vitlökskrutonger, baconlindad kycklingfilé med ångkokt blomkål, klyftpotatis och bearnaisesås, samt äppelpaj med vaniljsås. Samt en massa drinkar naturligtvis. Jag kan tipsa om att bearnaisesås blir busenkelt om man använder elvisp!

Vi samlades vid sextiden för att gemensamt fixa maten. Johanna och Pontus fick också del av festen, de fick chips med dipp och apelsinjuice efter maten. Det var första gången Pontus smakade apelsinjuice och jag tror att han drack minst två hela glas... När barnen var i säng satte vi oss till bords. Det blev en lyckad fest, även om folk var lite för trötta för att gå igång ordentligt.

Femton år sedan

Syftet med vår Göteborgsresa var att jag skulle på 15-årsomsits med K95 – vi som började läsa kemiteknik på Chalmers 1995. Vi fick en ovanligt bra sammanhållning i klassen redan från början. En fantastiskt rolig nollning givetvis. Det är långt i från alla årgångar som har omsitsar. Att vi har det beror dels på att vi har en gemenskap som gör att vi vill träffas och dels att det finns en eldsjäl som tagit på sig att ordna dem. Eloge till Martin den yngre!

Det var jätteroligt att träffas! Det kändes som om jag inte kunde sluta le, för det är så många människor som jag tycker så mycket om. För att hitta bordsplaceringen skulle vi sätta ihop fraserna ur sektionssången i rätt ordning. Det var lättare sagt än gjort även för mig som kunde den ordentligt när det begav sig...

När man ses så här vart femte år så är det tydligt hur livet förändras. Vid 5-årsomsitsen var det bara ett fåtal av oss som tagit examen, för många hade liksom jag själv haft sabbatsår. Vid 10-årsomsitsen var det ett fåtal av oss som hade bildat familj. Nu är det väldigt många som är mitt uppe i barnalstrandet. Alla har kommit en bit i karriären och förvånansvärt många har hållit sig till en arbetsgivare. De som doktorerade efter examen har disputerat sedan länge. En går fortfarande till Chalmers varenda dag, som han ironiskt påpekade i sitt tal.

Det blev en väldigt lyckad fest och många kära återseenden. En del ansikten saknades, de flesta på grund av sjuk familj. Massor av minnen väcktes. Vid 5-årsomsitsen var vi redan nollningsnostalgiska och nu slogs jag främst av hur alla minnen från studietiden kändes lika avlägsna, det var ingen skillnad på början och slutet. Jag ser redan fram emot nästa fest.

Natom

Anledningen till vår Göteborgsresa var att jag skulle på 15-årsomsits med K95, men av en tillfällighet råkade det samma helg vara Natom i Göteborg. Natom står för Nordisk AmatörTeknologOrkesterMission, och är en sammanslutning av teknologorkestrar (och baletter) från de fem nordiska städerna Göteborg, Stockholm, Trondheim, Helsingfors och Åbo. Natom går av stapeln vartannat år och därmed är det tio år sedan det var i Göteborg. Natom är i grunden en sedvanlig studentorkesterfestival, med tillhörande fester, konserter och stadsspelningar.

Under lördag förmiddag trotsade jag därför regnet och tog med mig Johanna till Kungsportsplatsen för att se på Allianceorchestret och Chalmersbaletten uppträda på stan. Johanna verkade tycka att det var kul och för mig var det var stor nostalgi. Efteråt pratade jag en stund med några baletthoppor som uppenbarligen tyckte att det var kul att jag kommit dit. Sedan gick vi vidare till Gustav Adolfs torg för att se Humpsvakar, Alliancens finlandsvenska vänorkester i sina orangeröda västar. De har en stil som påminner mycket om Alliancen, men med snäppet makabrare gyckel. Kanske inte så barnvänligt, insåg jag lite väl för sent...

Själv har jag varit på Natom i både Helsingfors och Trondheim, men missade när det var i Göteborg sist på grund av min vistelse i Holland. Minnen av alla balliancemässiga stolligheter man hittat på vällde formligen upp. De åtta varven i rondellen i Trondheim centrum, LasKetchup-dansandet på lekplatsen eller varför inte uppdukningen av alkoholhaltig dryck på grottbanketten i Helsingfors – en flaska vin per två, varsin stor öl och två sjucentiliters snapsglas var fyllda med Koskenkorva. Muuten hyvä talo mutta! (Eller hur det nu kan tänkas stavas...)

Lisebergsbesök no. 1

Under Göteborgsresan tog vi tillfället i akt att besöka Liseberg. Det hade utlovats regn, så vi laddade vagnen med fulla regnutstyrslar. Men vi hade tur, det var uppehåll hela tiden. På väg dit hann vi med ett kort besök på Världskulturmuséet, där de flesta utställningarna visade sig vara gratis. Sen mötte vi upp Anna-Carin, Linus och Hampus i väntan på att attraktionerna skulle öppna.

Att komma till Liseberg för första gången med barn var att se parken med nya ögon. Jag har knappt satt min fot nere vid Kaninhuset och Ponnykarusellen sedan jag själv var liten. Nu var det tydligt hur mycket det faktiskt finns där för småttingar. Det var härligt att se deras fascination över Farfars Bil, för jag minns hur rolig jag tyckte att den var. Pontus satt med mig där bak, pekade hela tiden entusiastiskt på de andra bilarna och sa ”bil” på sitt speciella sätt, medan Johanna satt fram och styrde och växlade för glatta livet.

Kaninresan fick vi göra allihop tillsammans och de vinkande kaninerna fick alla barn att vinka tillbaka. När det var dags att gå ur båten efter resan genom Sagoslottet ville Pontus absolut inte kliva ur. Johanna fick åka några karuseller till, men tyckte ändå att Ponnykarusellen var bäst. Det får bli fler Lisebergsbesök de kommande åren, helt klart.

Kräftfest hos grannarna

Förrförra lördagen var vi bjudna på kräftfest hos grannarna mittemot som flyttade in i somras. De hade skaffat ett stort partytält och dukat upp i. Vi hade tänkt gå hela familjen eftersom det började klockan tre, men eftersom Johanna var sjuk fick jag gå själv. När mormor kommit och barnen var i säng kunde Johan gå också.

Det pratades och skrattades och sjöngs en del i tältet ända tills det blev för kallt och skumt. Då flyttade festen in. Groggbord fanns det, så jag gick hem och hämtade likör som komplement. Jag gjorde åtminstone en groggästs kväll genom att rädda hans misslyckade drink.

Det sjöngs och spelades piano, gitarr och saxofon. Ett par sångfåglar uppträdde mer seriöst, de var otroligt duktiga tjejer. Det var verkligen en trevlig fest. De andra nyinflyttade grannarna var också där. Vi har tur som fått så trevliga nya grannar!

Blogginlägg no. 99

De senaste två veckorna har det varit minst sagt fullt upp. Tanken med den här bloggen är att jag ska skriva om det som händer i mitt liv, men när det händer mycket finns det knappt någon tid att skriva alls. Just nu ligger jag därför back med följande ämnen: Mitt besök på akuten, Johannas öroninflammation, kräftfesten hos grannen, Lisebergsbesök, omsits med K95, besök i Slottsskogen, etc. Så om jag vill skriva ifatt får jag publicera inlägg om det efter hand. Vi får se hur det blir med det.
När jag började med den här bloggen hade jag ingen aning om huruvida jag skulle fortsätta att skriva. Skulle det inte ta slut på ämnen? Knappast... För det mesta har jag fler ämnen på gång än vad jag har tid att skriva, även om jag aldrig tidigare hamnat back på detta sätt. Hur som helst blir nästa inlägg mitt hundrade. Och vad det ska handla om, är redan givet.

Peter 40 år

Peter valde att slå på stort för att fira sin stora dag. Lokalen han hyrt, Aspudden i Lerum, var väldigt fin och hade vädret tillåtit utevistelse hade läget vid sjön kommit ännu bättre till sin rätt. Trerätters meny med väl utvalda viner. Kräftlasagne, hjortinnanlår med ostronskivling samt tryffel med bärkopott... Det var ingen hejd på hur maten hyllades runt borden och jag kan hålla med om att det var bland de godaste köttvarmrätter jag ätit.

Folk lottades till placering vid bord med sex personer på varje, vilket enligt slumpens lag resulterade i att både jag, mamma och Kenta hamnade vid Peters bord, tillsammans med hans arbetskamrat David och gamle studiekamraten Pelle. Det blev lyckat, för David var trevlig och Pelle inte bara trevlig utan en riktig spelevink dessutom. Vår käre far höll ett fint tal och några av Peters vänner likaså. Peters festfixare Peiman berättade att han tycker att Peter är cool, fast man inte kan tro det eftersom han ju är nörd.

Det var sedan Peiman som i gott sällskap med mig såg till att det blev dans efter middagen. Dansa kunde han dessutom riktigt bra, och bjöd på lite Michael Jackson-moves. Peters vänner såg till att han ständigt hade en drink i handen och det hade uppenbarligen effekt, för han bjöd också på lite dansmoves mitt i ringen till hela sällskapets förtjusning. Man får konstatera att min käre bror fick sig en riktigt lyckad födelsedagsfest!

Göteborgshelg

Anledningen till min Göteborgsresa var att min bror Peter snart fyller 40 åt och ställde till med kalas, men jag passade på att göra en hel del annat. I fredags lånade jag Peters bil och for till Stenungsund för att besöka Naturmedicinteamet. Jag fick veta att jag är i stort sett frisk, att det är helt rätt att äta LCHF och att det nog inte ska vara några svårigheter att rätta till den obalans som ger mig sådana jobbiga humörsvängningar, bara jag sätter i mig några piller.

På hemvägen besökte jag först Karolina i Stora Höga och sen Bojan i Ytterby. Det var roligt att träffa dem och deras nya bebisar, givetvis. Att köra genom Göteborg kräver att jag är på helspänn, så när jag äntligen svängde in på parkeringen till Peters jobb för att hämta honom, var lättnaden stor. Senare på kvällen hämtade vi vår morbror Kent på stationen och att sedan uppe allt för sent och spelade musik med Spotify.

I lördags förmiddag drog jag och Kenta till Liseberg. Vi hann med att kolla runt en del och åka Balder, givetvis. Sen skulle han iväg på annat och jag mötte upp Zorro på stan. Det var väldigt länge sen vi sågs och ännu längre sen vi fick tillfälle att prata ordentligt. Jättetrevligt var det och dessutom fick jag veta att det är Natom i Göteborg när vi ska dit hela familjen nästnästa helg. Vilken tajming! Många minnen väcktes av att prata med Zorro. Sedan åkte jag med Peter och Kent till Lerum, där mor och far redan hade installerat sig på hotellet. En tupplur, en dusch och lite fix senare bar det av till festen.

Idag har jag spenderat hela eftermiddagen med att handla kläder i Nordstan. Jag hittade massor av tröjor, skjortor och scarfsar som går att kombinera fint. Dessutom köpte jag en ny högkvalitativ allväderjacka och ett par regnbyxor. Min gamla utestass har nämligen gett upp fullständigt, då byxorna spruckit och jackan slitits så på axlarna att den inte längre är tät ens för tio minuters medelmåttigt regn. Väl spenderad tid, måste jag säga, men det blev en dyr resa...