Syftet med vår Göteborgsresa var att jag skulle på 15-årsomsits med K95 – vi som började läsa kemiteknik på Chalmers 1995. Vi fick en ovanligt bra sammanhållning i klassen redan från början. En fantastiskt rolig nollning givetvis. Det är långt i från alla årgångar som har omsitsar. Att vi har det beror dels på att vi har en gemenskap som gör att vi vill träffas och dels att det finns en eldsjäl som tagit på sig att ordna dem. Eloge till Martin den yngre!
Det var jätteroligt att träffas! Det kändes som om jag inte kunde sluta le, för det är så många människor som jag tycker så mycket om. För att hitta bordsplaceringen skulle vi sätta ihop fraserna ur sektionssången i rätt ordning. Det var lättare sagt än gjort även för mig som kunde den ordentligt när det begav sig...
När man ses så här vart femte år så är det tydligt hur livet förändras. Vid 5-årsomsitsen var det bara ett fåtal av oss som tagit examen, för många hade liksom jag själv haft sabbatsår. Vid 10-årsomsitsen var det ett fåtal av oss som hade bildat familj. Nu är det väldigt många som är mitt uppe i barnalstrandet. Alla har kommit en bit i karriären och förvånansvärt många har hållit sig till en arbetsgivare. De som doktorerade efter examen har disputerat sedan länge. En går fortfarande till Chalmers varenda dag, som han ironiskt påpekade i sitt tal.
Det blev en väldigt lyckad fest och många kära återseenden. En del ansikten saknades, de flesta på grund av sjuk familj. Massor av minnen väcktes. Vid 5-årsomsitsen var vi redan nollningsnostalgiska och nu slogs jag främst av hur alla minnen från studietiden kändes lika avlägsna, det var ingen skillnad på början och slutet. Jag ser redan fram emot nästa fest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar