Dagens middag blev lite försenad, varför vi fortfarande satt till bords när klockan närmade sig sju. Plötsligt vände sig Pontus mot fönstret, pekade och sa ”möö!”. Ja Pontus, det är mörkt ute! sa jag. Tänka sig, hösten är nu så pass långt gången att det mörknar medan vi äter middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar