Genusfrågan ligger mig varmt om hjärtat. Jag är av den bestämda åsikten att det för dagens barn i stor utsträckning är en fråga för pojkar. Flickornas könsroll har vidgats så pass att en liten tjej faktiskt har väldigt stora frihetsgrader. Samtidigt är pojkarnas könsroll snävare än någonsin.
För mig handlar genusfrågan inte om att gå tvärs emot de traditionella könsrollerna. Det handlar inte om att pojkar ska gå i rosa och flickor leka med grävmaskiner. Det handlar om att alla barn ska få vara som de är. De ska ha möjlighet att välja aktiviteter och odla egenskaper fritt, utan förväntningar, styrning eller pekpinnar.
Igår när vi anlände till dagis kom en liten flicka i rosa prinsessklänning och mötte i hallen. ”Vill du också vara prinsessa?” frågade dagispersonalen Johanna. Snacka om att pådyvla en liten människa en fet könsrollsförväntning. Jag kontrade snabbt med ”Eller vill du kanske vara riddare?” i ett försök att neutralisera det dagisfröken hade sagt. Därmed hamnade vi i träsket av traditionella könsroller, fast med motsättningar istället. ”Du som flicka förväntas vara prinsessa, men du kan ju också välja att gå emot strömmen och vara riddare istället!”
Det hade varit bättre om dagisfröken hade haft en könsneutral inställning från början. ”Vad vill du klä ut dig till?” hade varit lämpligare fråga. Vad sedan barnet väljer i det läget ska respekteras fullt ut. Vill lilla tjejen vara prinsessa ska hon bekräftas i det. Vill lilla killen vara prinsessa ska han bekräftas i det. Johanna ville, inte helt otippat, vara riddare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar