Lost

Ikväll har vi sett det sista avsnittet av Lost. Det innebär att den sjätte och sista säsongen är slut för oss också. Vi började titta i samband med att serien lanserades och var lika begeistrade i första säsongen som alla andra. Den var verkligen riktigt, riktigt bra! Ett gäng människor strandsatta på en öde ö upptäcker efterhand att de nog inte kommer att bli räddade. I takt med att de lär känna livet på ön upptäcker de fler och fler märkligheter. Och att de inte är ensamma på ön...
Under andra säsongen tappade vi sugen och slutade titta. Men efter många rapporter om att serien i säsong tre och framåt skulle bli bra igen, gjorde vi slag i saken och återupptog tittandet. Det gjorde vi rätt i. Varje säsong har givit svar på några frågor och samtidigt gett upphov till nya. I början var märkligheterna så många att man inte visste vad man borde fråga ens. Mot slutet visste man mycket och det var givet vilka frågor som måste få ett svar. Jag är fascinerad över hur serieskaparna lyckats att hålla liv i mysteriet.
Skådisarna är alla suveräna och seriens karaktärer är av en mycket blandad sort. Man har fått lära känna dem på djupet. Man känner deras bakgrunder och bevekelsegrunder, vad som driver dem liksom deras inre stridigheter. Några har försvunnit, andra kommit till. Alla har förändrats och vuxit. Jag vet inte vem jag gillar bäst. Men en sak är säker. Jag har lärt mig att koreanska är ett oerhört vackert språk!

Att göra en Bill Gates

Jag delar min makes dröm om att göra en Bill Gates. Det innebär inte, som man kanske skulle tro, att starta ett företag som gör en till en av världens rikaste personer. Det vet jag, för det är jag som har myntat uttrycket ”Att göra en Bill Gates”. Visst drömmer vi också om att vårt bolag, Johans dröm och vision, som jag delar och deltar i, ska växa sig stort och göra oss rika. Men det är inte själva rikedomen det handlar om, utan vad man vill göra med den.
Bill Gates har valt att satsa sina pengar i ett forsknings- och utvecklingsprojekt som är så stort och kostsamt att han knappast kan förvänta sig att kamma hem någon vinst ur det hela inom sin livstid. Ett projekt som gagnar mänskligheten enbart. Det är det som vi också skulle vilja göra.
I Bill Gates fall handlar det om att utveckla bridreaktorn. Det är en typ av kärnkraftsreaktor som har funnits länge, men som aldrig utvecklats vidare till att fungera riktigt så bra som krävs för att slå igenom. Dagens vanliga kärnkraftverk behöver superanrikat nytt och fräscht uran för att köra och lämnar långsamt sönderfallande radioaktivt avfall som måste lagras i en halv evighet. En bridreaktor kan köras på lite vad som helst, till exempel dagens kärnkraftsavfall. Efter lite upparbetning kan bridreaktorns avfall dessutom användas igen och igen, så att det som tillslut blir kvar får en betydligt rimligare lagringstid. Visst kan man hävda att det vore bättre att satsa på något mer hållbart än kärnkraft, men det viktiga är att just bridreaktorn kombinerar behovet av en effektiv energikälla med en lösning på dagens kärnkraftsavfallsproblem.
Vad vi kommer att göra om (när!) vi får chansen att göra en Bill Gates, ja det återstår att se.

Vältarbunke och rymmarsmet

För några dagar sedan bestämde jag mig för att våra morgnar, som redan var rätt så trevliga, skulle bli ännu trevligare. Dags att på allvar involvera barnen i frukosten! Pontus och jag hjälptes åt att baxa upp stekpannan på spisen och sätta på plattan. I med smör och sen bacon. ”Mööö!” grymtar Pontus. Jag vet inte om han faktiskt säger ”smör”, för han verkar säga så när han vill smaka, vad det än är. Men smöret åker ju fram ofta, så det är ofta det han ber om. I med en smörkub i den lilla munnen, som förrätt. Nöjd liten herre. Johanna fixade bunke, gaffel, ägg och grädde. Pontus räckte mig äggen, jag knäckte dem och han rörde runt i smeten. Johanna dukade. Det här gick ju strålande bra, tänkte jag. Barnen var på gott humör och jag med.
Tur var väl det, för rätt var det var hade hälften av äggsmeten hamnat på bänken och resten på golvet. Oj oj oj, utbrister mamman, vilken rymmarsmet! Fram med papper och trasor. Så tokigt det blev! Sen insåg jag att det ju inte var smetens fel heller. Vi hade använt en vältarbunke! Så vi fick rota i lådan efter en stadigare bunke. Tur då att det fanns en sån! Hädanefter använder vi den till äggsmeten om morgnarna.
Jag tackar Linda för detta fantastiska sätt att skylla på dumma saker. Rymmargafflar får man ju allt som oftast tampas med vi matbordet. Och Pontus måste ju faktiskt bibringas uppfattningen att hans bidrag i köket är ovärderligt. Alltså var det knappast hans fel att bunken välte och smeten hamnade på golvet. En vältarbunke och en rymmarsmet var det!

Amanda 4 månader

Hjälp vad tiden går. Amanda modell 4 månader är en nöjd och glad liten människa. Stora och alldeles bedårande leenden fyrar hon av. Mycket hår har hon helt klart och dubbelfärgat är det, men så rakt ingen punkfrisyr á la Johanna. Vi får väl se när vi klipper henne hur blond hon blir. Ögonfransarna är mörka redan, precis som på de andra två lintottarna.
Några få vändningar från mage till rygg har vi sett, men hon har ännu inte börjat göra det systematiskt. Hon har fullt upp med att försöka få tag i saker att stoppa i munnen. Får hon inte tag in något går det bra med lilla handen. Häromdagen när hon låg på rygg fick hon för första gången tag i sin lilla fot. Det finns mycket att upptäcka!
Första grötsmakisen serverades i fredags. Resultat: 0% i magen, 100% på hakan och en glad bebis. Det har hittills fortsatt så. De närmaste dagarna ska hon få smaka riktig mat. Majspuré eller potatis- och palsternacka står först på menyn. En ny epok väntar!

Veckan som gått

Veckan som gått har varit full av aktiviteter. I måndags eftermiddag träffade vi Carolina, Anton och Samuel på Fagottens lekplats. Den är stor och fin och populär. Mycket trevligt att träffa Carolina igen, det är flera veckor sedan nu.
I tisdags fick vi besök av Mette och Elsa som är nio månader. Det var första gången vi umgicks och det var trevligt. Medan Pontus och Amanda sov middag fick Johanna se på Fåret Shaun, så att jag i lugn och ro kunde berätta om några grundtankar ur barnaboksfilosofin, främst om social delaktighet och om förhållningssättet visa, leda, hjälpa, lära. Så nu vet Mette hur hon ska få tid till både att söka jobb och att läsa Barnaboken.
Under dagen åkte Johan ner på stan för att köpa en ny slang till cykelvagnens hjul. Spelbutiken bredvid cykelhandlaren lockade så pass att han fick med sig en sommarpresent hem. I onsdags jobbade vi båda så mycket vi kunde under dagen och likaså på kvällen, så när som på ett avsnitt Lost. Vi närmar oss slutet nu, det är spännande!
Igår gjorde vi en familjeutflykt till Borgarparken och dess plaskdamm. Barnen tyckte det var roligt att bada. Pontus hade en vanlig blöja på sig och den blev givetvis blöt. Jag blev rejält förvånad över hur mycket vätska en vanlig blöja faktiskt kan hålla, den vägde säkert ett kilo när vi tog av den. Det heter inte superabsorbenter för inte! När Amanda sov eftermiddag var jag i lekparken med barnen medan Johan spelade lite tennis med Erik. Sen gick vi i Pontus sakta mak genom den vackra allén mot Norra Fäladens pizzeria. Pizzan åt vi sedan hos Erik innan vi tog bussen hem.

Grillning hos semesterfolket

I lördags var vi hela familjen och hälsade på Karin, Björn, Hilda och Hugo. Vi anlände lagom till fikat som bestod av mackor och vattenmelon. Där rök Pontus skjorta och Hildas klänning i tvätten. Barnen lekte och för första gången såg vi Pontus och Hugo interagera med varandra på riktigt. Nu är de på väg att bli kompisar! Hilda och Johanna konstaterade att det ska bli jättekul att Johanna börjar snart i Hilda och Hugos dagisgrupp. Sen kramade de om varandra i rena lyckoruset. Tårögd blev mamman!
Deras trädgård är väldigt mycket trädgård, precis som våran. Samtidigt är den allt vad vår trädgård inte är. Den omges åt alla håll av höga buskar, träd och tätbevuxna spaljéer fulla av klängrosor. Där finns mysiga gångar och murgröna. Frukt, bär och kryddor. Den är som jag tänker mig ”Den hemliga trädgården”. Sådär vild och härlig.
Efter ett par veckor vid havet var både Björn och Karin fräscht sommarbruna och härligt semesterlediga till sinnet. Till middag fixades det grillade hamburgare med nybakta hamburgerbröd. Förutom de vanliga tillbehören serverades kokt sommarlök och vitkål med salt och smör. Det var verkligen gott! Det ska vi ta efter. Efter middagen blev det snabbt dags att gå hem. Vi fick med oss en kvast mejram. Man tackar!

Smultronfrossa och köksstatus

Gårdagen blev rätt händelserik den med. På förmiddagen gick vi iväg för att besöka farmor och farfar och äta smultron. Det är helt sanslöst hur mycket smultron det finns hos mina svärföräldrar. Ett snabbt överslag ger minst tio kvadratmeter tätbevuxna smultronland utspridda i olika delar av trädgården. Johanna har ätit smultron förr och Pontus lärde sig snabbt. Smultronfrossa för de små! Själv åt jag de mest svåråtkomliga.
Hettan blev snabbt olidlig, så efter lunch gick vi hem innan det hann bli allt för varmt. Det funkade inget vidare att ha de små sovande middag i samma vagn, för när Pontus vaknade väckte han Amanda. Precis när vi beslutat att strax gå hem fick jag därför ta vagnen och gå direkt. Jag hann bara ropa ett snabbt hejdå och vinka till svärföräldrarna innan jag försvann. Johan packade ihop och sprang efter med Johanna i sulkyn. Så kan det gå... Amanda somnade givetvis inte om ändå, så resten av dagen blev lite slirig.
Under eftermiddagen färdigställde min far högskåpet med ugnen och två bänkskåp bredvid. Det sista får vi vänta på för att kunna behålla spisen ett tag till. Bänkskivan till denna del av köket var nämligen transportskadad. Eftersom fabriken är stängd hela juli dröjer det ett bra tag innan vi får en ny. Innan dess går det inte att installera någon induktionshäll, så här är vi fast. Nästa gång blir det målning och sånt istället. Därmed stundar färgval!

Väninneträffen

Som vanligt när mycket händer är det svårt att hinna skriva om det på bloggen. I torsdags lämnade Linda och jag bygget efter frukost. Vi begav oss till nordskånska Osby där tre väninnor till oss hade träff med sina barn. Ullis har vi inte sett på två år, så hennes Theo hade blivit riktigt stor. Hans alldeles nya lillasyster Nike, en månad yngre än min Amanda, såg ut precis som man kunde förvänta sig. Å så var det Anna-Carin med Linus och Hampus, samt Mia med Isabelle.
Vi tog en promenad in till centrum och åt lunch på en perfekt restaurang. De hade lekrum för barnen och en salladsmeny som man fick komponera av själv genom att kryssa i på en lapp. Jättegott! Stekvarmt var det och i allt stimmet tänkte jag att det nog var rätt skönt att Pontus och Johanna inte var med. Jag fick äta i lugn och ro medan Amanda sov. Efteråt hann vi med ett lekparksbesök. Det föll sig så att jag gick ensam dit i sällskap med Linus. Det var trevligt att få bekanta sig med honom på tu man hand.
Rätt var det var blev det dags att åka vidare hemåt. På parkeringen välkomnades vi av mormor och Pontus, som också åkt under dagen. Så var familjen återförenad! Linda tog en snabbfika med sina barn innan hon åkte vidare hem.

I Småland med Linda

I söndags åkte Johanna och Pontus med mormor och morfar hem. Igår åkte jag och Amanda också hit tillsammans med Linda, Vincent och Nelly. Första gången Linda och jag åkte hit tillsammans var Johanna en halvårsbebis och Vincent en liten ettochetthalvtåring. Nu finns det fem barn och det är annorlunda, minst sagt. Hos mormor och morfar finns stenrösen att klättra på, babypool, sandlåda och gungställning. Och hönor på det. Och så jordgubbsplantor!
Det är underbart att se barnen leka tillsammans. Johanna och Vincent har länge lekt bra ihop, på dem skiljer det ju ett år. Och nu var det tydligt att Pontus närmar sig Nelly med stormsteg. Hon har precis fyllt två och han är inte längre så himla liten i jämförelse. Nelly är mycket fascinerad av Amanda. "Sitta mitt knä" säger hon. Det får hon, när mamma håller. Hon önskar nog att det var hennes lillasyster. Vincent är stora killen, verkligen. Skauning, verkligen!
Linda är så härlig med sina barn. Och med mina. Hon vet hur man använder humor! Vi har likartad syn på så mycket. Vår inställning till våra barn, vilken typ av föräldrar vi vill vara och är. Hur vi båda sett igenom fettskräcken och skrotat den. Nu sitter hon och dricker ett glas vin med min mor. Jag ska strax gå och ansluta mig till dem!

Människans förtjusning i traditioner

Det förefaller mig att människor generellt är väldigt förtjusta i traditioner. Alla kulturer har sina traditioner. Utöver de traditioner som hela samhällen deltar i finns många fler. Familjer, släkter och kompisgäng har ofta egna traditioner. Vi människor måste helt enkelt vara väldigt förtjusta i traditioner.
Ibland räcker det med en lyckad händelse för att man ska vilja upprepa det som hände nästa år. Om det då blir så att man fortsätter ett år till och ett år till, ja då är en tradition född. Människor gör de allra märkligaste saker till traditioner. I staden Laguna Niguel i södra Kalifornien har det uppstått en tradition som visar detta. Bara för att en kille efter en vadslagning för 31 år sedan valde att moona för ett tåg, samlas nu bortåt 10 000 varje år för att göra detsamma. Tusentals visade rumpan för tåg står det att läsa om på DN.se.
Själv är jag väldigt förtjust i traditioner. Skulle man kanske satsa någon gång på en resa till Kalifornien för att få vara med och moona med några tusen andra stollar? Tror inte det. Men jag fattar faktist varför det finns folk som gör det.

Värmebölja och kvällspromenader

De senaste dagarna har det varit ovanligt varmt. När temperaturen flera dagar i sträck når 30°C eller mer under dagen händer något märkligt med nätterna. De blir också varma. Det kallas tropisk natt då temperaturen under natten inte går under 20°C. Det skulle inte förvåna mig om de senaste nätterna varit tropiska eller nära nog.
Jag har lärt mig att inomhustemperaturen är skön vi 25°C, okej vid 27°C och över 28°C blir det obehagligt klibbigt även vid stillasittande. Att gå ut mitt på dagen är inte att tala om. Igår var det den värsta dagen av tre. Efter att mormor och morfar åkt hem med Pontus och Johanna, satte vi oss och spelade med Peter och Stefan. Sen hackade vi grönsaker framför Lost. När kvällen kom drog det ihop till åska och vi fick regn. Massor av regn.
Efter skuren tog vi en promenad. Att kunna ta en spontan kvällspromenad är i normala fall en omöjlighet för oss. Men eftersom Pontus och Johanna inte är hemma, kunde vi bara ta Amandas vagn och gå. Jätteskönt! Det sov vi sedan gott på.

Kul med prutt

Så är mormor och morfar åter på besök för att fortsätta renoveringen. Denna gång är det bland annat överskåpen som ska fixas. Peter och Stefan kom också och igår kväll passade vi på att tjuvstarta på cheesecaken. Johan och jag blev uppvaktade med presenter! Vi fick en häcksax, en gryta till induktionsspisen och en pruttkudde. Det är rätt fascinerande hur vuxna människor kan skratta åt en pruttkudde. Tja, vissa i alla fall!
Så i morse introducerade mormor kudden för barnen. ”Lägg den där!” sa hon till Johanna och pekade på sin stol. ”Så sätter jag mig här!” sa mormor, men vad hände då? Kvickt var Pontus framme och drog bort kudden innan mormor hann sätta sig. Klockrent! Det fick oss att skratta mer än något prutt. Att sedan få till ett prutt var lättare sagt än gjort, för lille Pontus hade nu lärt sig att folk skrattar när man rycker undan kudden. Ja så kan också ha kul med en pruttkudde!

Millenniumtrilogin

Så kommer det än en gång nyheter om Millenniumtrilogins segertåg över världen. Böckerna säljer som smör överallt där de ges ut. Den svenska filmatiseringen blev minst sagt en succé. Män som hatar kvinnor har spelat in 800 miljoner. En amerikansk filmatisering planeras. Stieg Larssons arvingar tvistar. Jag är oerhört fascinerad av sådant här. När något blir sådär otroligt stort och älskat av så många.
Jag hörde först talas om böckerna för ca tre år sedan då jag var föräldraledig med Johanna. Reine Brynolfssons ljudboksinspelning gick kort därefter i lurarna under barnvagnspromenaderna. Det blev en självklarhet att rekommendera dem till allt och alla. När sedan filmerna skulle komma var det med förväntansfull skepsis jag tog emot nyheten. Man vet ju hur det är med filmatiseringar av böcker, det är sällan det blir lyckat.
Men trots att jag läst böckerna tyckte jag att filmerna var riktigt, riktigt bra. Det är jag uppenbarligen inte ensam om. Noomi har hyllats till skyarna, med rätta. Så nu är det alltså en amerikansk version på gång. Vem i hela fridens namn ska spela Lisbeth? Kan man tänka sig någon annan än Noomi i den rollen? Brad Pitt har visst tillfrågats om att spela Blomkvist. Spännande ska jag säga!

Födelsedagar

I söndags fyllde Johan år. Vi firade hos hans föräldrar med att grilla och äta smultron. Sen bjöd vi på den choklad- och mandeltårta som Johanna och jag bakat. Jag dekorerade den med pecannötter, vindruvor och hallon. Det var en av årets hittills varmaste dagar, men det blåste som tur var lite. På eftermiddagen gick vi ner till botaniska trädgården och träffade Moa. Det blev middagspicnic efter en tur till Konsum. Sen gick vi hem och fick barnen i säng en hel timma efter läggdags.
I dag är det min födelsedag. Den startade med en rejäl sovmorgon. Det är sååå skönt att inte behöva gå upp då klockan ringer! Men en trött Johan gick och lade sig direkt när jag kommit upp, för kvällen innan var vi båda uppe jättesent och jobbade. Under Pontus och Amandas middagslur snodde jag och Johanna ihop en cheesecake som nu står i frysen i väntan på mina föräldrar och bröder som kommer på fredag.
På eftermiddagen åkte Johan ner på stan på möte och fick med sig några chokladpraliner från Summerbird till mig som födelsedagspresent. Sedan insåg jag att det jag mest av allt ville ha var en stund för mig själv. Johan gick därför med Pontus och Johanna till lekplatsen. Amanda sov medan jag lagade middag i lugn och ro. Även om det är kul att ha barn i köket kan man knappast kalla det för lugn och ro!

Hemliga språk

Kopo samolaa? Lexama ullus! Så kan det låta här hemma nuförtiden. I alla fall från den största av våra små barnamunnar. Långa haranger av rappakalja. Det låter precis som man kan tänka sig att svenska gör för någon som inte förstår ett ord. Förstår gör vi inte och jag undrar om Johanna faktiskt förstår att Pontus inte heller förstår.
Något hemligt språk är det kanske inte, men det får mig ändå att tänka på det hemliga språk jag och bästisen Anne hade i tioårsåldern (på den tiden stavade hon med e på slutet). Joggo var jag, bobbo var du. Dupoll var älskar. Fodill var snygg. Ganska vackra ord tycker jag fortfarande. Hömhöm, Homhom, Hihi, Hamham och Himhim kallade vi dem, skolans sötaste killar. En bra bit av en glosbok hade vi. Den var gul och jag vet bestämt att jag har den kvar här någonstans i gömmorna. Joggo piko siffo tytton sissa Homhom... sjöng vi. Det kan du ju gissa vad det betydde!

Majsglass och poolplask

Dagen började som vanligt med någon sorts plan om att gå ut. För att utnyttja solen innan det hunnit bli för varmt bestämde jag mig för att baxa ut oss tidigt. Dröm om min förvåning när jag kollade termometern och temperaturen redan klockan nio hade nått 22 grader. Ut kom vi en stund, men vid tio var det så varmt att vi gick in och stängde för att inte släppa in värmen.
Till lunch lagade jag fisksoppa som blev jättegod. Pontus ratade den rakt av och lade sig att sova middag ute i vagnen istället. Johanna pillade i sig lite fisk för att få den utlovade majsen. Dagen till ära serverad i form av majsglass. Glass är ju som bekant något man äter fryst, det har i alla fall Johanna lärt sig. Så när man får majskornen direkt från frysen så måste det ju vara majsglass, eller hur? Väldigt poppis hur som. Portion på portion tryckte hon i sig...
På eftermiddagen släppte jag ut barnen att lapa lite sol i trädgården. Perfekt läge för vattenlek, tänkte jag. Eftersom vi ännu saknar den för barnfamiljer ”obligatoriska” uppblåsbara poolen tappade jag upp lite vatten i ett par baljor så att de skulle kunna plaska lite åtminstone. Då kom Johan på att vi kunde använda en av de stora plastlådorna från IKEA som är tänkta att ha som förvaring under en säng, men som vi inte använder för att de har så dåliga lock att de fastnar och är besvärliga. Med en badkarsmatta i blev det en perfekt barnpool! Så fick vi lyssna till poolplask och förtjusta barnskrik. Sommar!

Hamburgare

Idag blev det hamburgare till middag. Barnen tittade förväntansfullt på medan biffarna stekte och stämningen steg allt mer när vi dukade fram alla tillbehören. Hamburgare är uppenbarligen en magisk anrättning. Folk äter dem i massor. Helt vanliga snabbmatshamburgare har dock slutat locka mig sedan jag började göra egna. Hamburgare så som de serveras hos oss är nämligen vansinnigt goda. Enkelt är det också. Byter man bara bröden mot salladsblad blir det dessutom utomordentligt hälsosamt.
Själva burgarna gör man genom att blanda köttfärs med ägg, vispgrädde, salt och peppar. Ca ½-1 dl grädde och 1 ägg till 300-400 g köttfärs. Forma stora burgare på ca 100 g färs och stek i smör. Efter att de fått färg på båda sidor kan man med fördel lägga lock på stekpannan så går det fortare.
Dressing gör man genom att blanda majonnäs, chilisås och bostongurka i proportionerna 7: 2½:2. I övrigt behövs salladsblad och ost, samt gärna knaperstekt bacon och tomat eller gurka. Lite ketchup är ju heller aldrig fel. Som på bilden ungefär, så när som på det toppande salladsbladet. Sen är det bara att hugga i!
...

Bumbostolen

Sedan en tid tillbaka är Amanda för stor att lägga på bordet. Hon flyttar sig nämligen lite väl lätt då de små fötterna tar spjärn mot underlaget. Att äta med ett barn i knät är så lagom bekvämt och vara med vid måltiderna vill hon ju. Igår kom jag att tänka på Bumbostolen. Hon är ju stor nog för den nu, tre månader fyllda. Så nu kan hon sitta i Bumbostolen och vara med medan vi äter i lugn och ro. Vilken toppengrej!