Nu finns denna blogg på ny domän:
Byt bara ut "blogspot" i adressen mot "wordpress" så hamnar du rätt!
2011-05-25
2011-02-14
Minnen från Alla hjärtans dag
Idag för sjutton år sedan var jag sjutton och jobbade som vanligt i vår kiosk. Rätt vad det var kom Göran, en kille från byn på tjugofem bast, och gav mig ett fång med trettiofem röda rosor. Jag måste ha blivit rätt paff, för jag varken tänkte på vilken dag det var eller vad det kunde tänkas betyda. Jag bara lade ifrån mig buketten på glassfrysen och glömde bort dem... Intresserad tillbaka varken var jag eller blev jag. Men rosorna har jag kvar. De lade grunden till den korg med rosor som pryder mitt linneskåp.
Idag för femton år sedan gick jag min andra termin på Chalmers och fick en speciell ros. På kemi var det tradition att ge folk rosor. Man fick lämna in lappar och sedan ordnade styret (eller vilka det nu var) med att sätta lapparna i rosor och placera dem i spannar i sektionslokalen. Där fann jag en ros från trevlige Jonas som på lappen bjöd ut mig på spex. Mycket överraskad och glad blev jag. På Gasquen två dagar senare fann vi att vi ville vara mer än vänner... Rosen har jag kvar, men kanske inte lappen.
Idag för åtta år sedan satt jag med Johan i mitt blå kök och åt middag. Det hade gått knappt tre veckor sedan vi fann varandra. Det kom sig så att vi just denna kväll bestämde oss för att vi ville vara ett par. Det råkade vara Alla hjärtans dag!
Idag för femton år sedan gick jag min andra termin på Chalmers och fick en speciell ros. På kemi var det tradition att ge folk rosor. Man fick lämna in lappar och sedan ordnade styret (eller vilka det nu var) med att sätta lapparna i rosor och placera dem i spannar i sektionslokalen. Där fann jag en ros från trevlige Jonas som på lappen bjöd ut mig på spex. Mycket överraskad och glad blev jag. På Gasquen två dagar senare fann vi att vi ville vara mer än vänner... Rosen har jag kvar, men kanske inte lappen.
Idag för åtta år sedan satt jag med Johan i mitt blå kök och åt middag. Det hade gått knappt tre veckor sedan vi fann varandra. Det kom sig så att vi just denna kväll bestämde oss för att vi ville vara ett par. Det råkade vara Alla hjärtans dag!
Kafferis
Vad är det, kan man undra? Idag kom Johanna och sa att det låg ”kafferis” på golvet. Där borta! Så visade hon mig något på golvet. Gissa vad?
Jag slutar nog aldrig att förundras över hur barn finner sätt att uttrycka det de inte har ord för. Ibland blir det rätt, ibland tokigt. Oftast förstår man vad de menar. De liksom extrapolerar det språk de har för att göra det större och rikare.
Kaffe är uppenbarligen något brunt som vuxna dricker ur koppar. Ris är något som smått och avlångt till formen. ”Kafferiset” = rooiboste!
Jag slutar nog aldrig att förundras över hur barn finner sätt att uttrycka det de inte har ord för. Ibland blir det rätt, ibland tokigt. Oftast förstår man vad de menar. De liksom extrapolerar det språk de har för att göra det större och rikare.
Kaffe är uppenbarligen något brunt som vuxna dricker ur koppar. Ris är något som smått och avlångt till formen. ”Kafferiset” = rooiboste!
2011-02-13
Skrota garderoben
Vi lever i en frigjord tid kan man tycka. Homosexuellas rättigheter ifrågasätts knappast. I alla fall inte av någon vettig människa. Alla känner någon bi- eller homosexuell person. Ändå är det ingen tvekan om att heteronormen fortfarande är oerhört stark. Den homosexuelle är visserligen accepterad men ändå avvikande och speciell. Det märks överallt om man tänker efter.
Nyligen såg jag för första gången en film som framställde homosexualitet som en normalitet. I filmen förekom ett homosexuellt par utan att det hade något med storyn att göra. Deras homosexualitet saknade helt poäng i filmen. De bara fanns där i handlingen, som en självklarhet, precis som om de vore ett heterosexuellt par. Sådana finns det ju i alla filmer utan att det görs någon speciell poäng av det. Det var befriande att se!
Om någon av mina barn visar sig vara homosexuell vill jag inte bara att de ska våga komma ut ur garderoben. Jag vill att de ska kunna berätta om vem de är kära i utan att någon höjer på ögonbrynen. Jag vill helt enkelt att det inte ska finnas någon garderob. Först då är människor fria att vara sig själva på riktigt.
Nyligen såg jag för första gången en film som framställde homosexualitet som en normalitet. I filmen förekom ett homosexuellt par utan att det hade något med storyn att göra. Deras homosexualitet saknade helt poäng i filmen. De bara fanns där i handlingen, som en självklarhet, precis som om de vore ett heterosexuellt par. Sådana finns det ju i alla filmer utan att det görs någon speciell poäng av det. Det var befriande att se!
Om någon av mina barn visar sig vara homosexuell vill jag inte bara att de ska våga komma ut ur garderoben. Jag vill att de ska kunna berätta om vem de är kära i utan att någon höjer på ögonbrynen. Jag vill helt enkelt att det inte ska finnas någon garderob. Först då är människor fria att vara sig själva på riktigt.
Fyraårskalas för Johanna med kompisarna
Igår var det så dags för barnkalas. Johan kände sig hängig, så han fick taktikvila en del inför kalaset. Jag hann städa av ordentligt och duka innan det började plinga på dörren. Från dagis hade Johanna bjudit Hilda, Matilda, Viktor, Sixten och bröderna Sam och Max. De senare hade även med sig lillebror Kasper. Anton kom, men inte Vincent, för han och Nelly låg hemma med vattkoppor. Tio barn totalt alltså.
Kaos är det enda sätt på vilket man adekvat kan beskriva att barnkalas. Detta även om alla barnen är skötsamma små änglar, dvs ingen bråkar eller går bärsärkagång. Vi snackar ljudvolym! De fick börja med att botanisera i en låda med utklädningskläder. Det verkade helt klart populärt. Sen var det dags för fika. De fick knapra på några kex medan jag gjorde i ordning marängswisstårtan. Det var tur att både Johan och några andra föräldrar var med och serverade, annars hade de varken fått frukt eller saft. Gott var det uppenbarligen, men eftersom jag gjort gigantmängder så blev det rätt mycket över i alla fall.
Vi hade tänkt ha dansstopp till Popp i topp med Tore Skogman, men barnen var så i gasen i alla fall att vi inte tyckte att det fanns utrymme. Det fick räcka med fiskedamm. Roligt hade de uppenbarligen allihop! De sista som gick fick med sig varsin påse maränger.
Jag valde att vänta med presentöppningen tills kalaset var över, för jag ville att Johanna skulle få öppna i lugn och ro. Dessutom tycker jag inte att övriga gäster har med att göra vad hon fått av andra. Karin visste att hon skulle få en cykel, så av Hilda fick hon passande en cykelkorg. Anton kom med ett Bamsespel på DVD och av Sixten fick hon lera. Övriga presenter var inte namnade, så jag är osäker på av vem hon fick vad. Det var i alla fall en bok, en CD med barnsånger och ett Barbapappaspel. Toppen, tyckte Johanna och mamman med!
Kaos är det enda sätt på vilket man adekvat kan beskriva att barnkalas. Detta även om alla barnen är skötsamma små änglar, dvs ingen bråkar eller går bärsärkagång. Vi snackar ljudvolym! De fick börja med att botanisera i en låda med utklädningskläder. Det verkade helt klart populärt. Sen var det dags för fika. De fick knapra på några kex medan jag gjorde i ordning marängswisstårtan. Det var tur att både Johan och några andra föräldrar var med och serverade, annars hade de varken fått frukt eller saft. Gott var det uppenbarligen, men eftersom jag gjort gigantmängder så blev det rätt mycket över i alla fall.
Vi hade tänkt ha dansstopp till Popp i topp med Tore Skogman, men barnen var så i gasen i alla fall att vi inte tyckte att det fanns utrymme. Det fick räcka med fiskedamm. Roligt hade de uppenbarligen allihop! De sista som gick fick med sig varsin påse maränger.
Jag valde att vänta med presentöppningen tills kalaset var över, för jag ville att Johanna skulle få öppna i lugn och ro. Dessutom tycker jag inte att övriga gäster har med att göra vad hon fått av andra. Karin visste att hon skulle få en cykel, så av Hilda fick hon passande en cykelkorg. Anton kom med ett Bamsespel på DVD och av Sixten fick hon lera. Övriga presenter var inte namnade, så jag är osäker på av vem hon fick vad. Det var i alla fall en bok, en CD med barnsånger och ett Barbapappaspel. Toppen, tyckte Johanna och mamman med!
Fyraårskalas för Johanna med släkten
I fredags hade vi så släktkalas för Johanna. Efter att ha ställt in det gick det inte att hitta en helg inom tillräcklig tidsrymd, så det fick bli en vardag. Mormor och morfar kom redan på torsdagen för att lägga sista handen vid tvättstugan och sätta upp stänkskyddet.
Vid tvåtiden kom så farmor och farfar till ett synnerligen välstädat hem. Vi bjöd på ost, kex och frukt istället för söta bakverk. För dem är ju kex och vindruvor lika lyxigt som kakor, så det var jättepoppis. Massor av ost hade vi, både hushållsost, cheddarost, port salut, brie och ett par askar färskost med vitlökssmak. Supergott!
Johannas presenter var stora och vackert inslagna. Hon hade önskat sig ett leksakskylskåp och därför hade morfar snickrat en dörr till ett litet vitt skåp vi haft som inte använts på åratal. Det levererades som present från Pontus och Amanda. Av oss allihop fick hon en springcykel. Men bäst av allt var nog prinsessklänningen hon fick av farmor, med passande diadem och spö från Erik. Det blev raskt ändrade planer om vad hon skulle ha på sig på barnkalaset.
Sen serverades kanelbulletårta med vispgrädde. Det gick inte åt alls lika mycket som på Johannas födelsedag, så det märktes att de hade bottnad ordentligt. Därefter var det bara springcykeln som gällde. Det ska bli roligt att ta ut den när det blir lite mer vår!
Vid tvåtiden kom så farmor och farfar till ett synnerligen välstädat hem. Vi bjöd på ost, kex och frukt istället för söta bakverk. För dem är ju kex och vindruvor lika lyxigt som kakor, så det var jättepoppis. Massor av ost hade vi, både hushållsost, cheddarost, port salut, brie och ett par askar färskost med vitlökssmak. Supergott!
Johannas presenter var stora och vackert inslagna. Hon hade önskat sig ett leksakskylskåp och därför hade morfar snickrat en dörr till ett litet vitt skåp vi haft som inte använts på åratal. Det levererades som present från Pontus och Amanda. Av oss allihop fick hon en springcykel. Men bäst av allt var nog prinsessklänningen hon fick av farmor, med passande diadem och spö från Erik. Det blev raskt ändrade planer om vad hon skulle ha på sig på barnkalaset.
Sen serverades kanelbulletårta med vispgrädde. Det gick inte åt alls lika mycket som på Johannas födelsedag, så det märktes att de hade bottnad ordentligt. Därefter var det bara springcykeln som gällde. Det ska bli roligt att ta ut den när det blir lite mer vår!
Nu är det klippt!!!
För några veckor sedan satte jag ord på en känsla som jag haft de senaste månaderna. Jag ville klippa av mitt långa hår. Sedan dess har frågan diskuterats fram och tillbaka. Jag har listat för- och nackdelar med de båda alternativen. Att klippa eller inte klippa.
Att sköta det långa håret har med tiden blivit något som stört mig mer och mer. Det har ändå varit värt det, eftersom jag ändå uppskattat min frisyr de gånger jag gjort mig fin och haft det utsläppt. Det som blivit vändningen är att jag de senaste gångerna jag gjort mig fin mest har känt att håret varit jobbigt och tråkigt. Därmed har tanken om förnyelse slagit rot.
Bland fördelarna med att klippa fanns sånt som enklare skötsel och nya möjligheter till variation. Den egentligen enda nackdelen jag kunde finna var att jag skulle gå från en ovanlig frisyr som gjorde mig lite speciell till en vanlig frisyr som alla andra. Knappast tillräckligt. Jag var helt klart färdig med mitt långa hår efter att ha haft det sedan gymnasiet.
Det var därför som jag i torsdags borstade och tvättade mitt tjocka midjelånga hår för sista gången. Allt med en stor känsla av lättnad. När det torkat hade vi en lång fotosession med filmning av hur min knut föll ut över ryggen. Sedan flätade jag den bit som skulle klippas, vilket var ungefär halva totallängden. När klippet gjordes kände jag bara en enorm förväntan och lycka. När den nya frisyren var klar kunde jag konstatera att det blev skitsnyggt!
Att sköta det långa håret har med tiden blivit något som stört mig mer och mer. Det har ändå varit värt det, eftersom jag ändå uppskattat min frisyr de gånger jag gjort mig fin och haft det utsläppt. Det som blivit vändningen är att jag de senaste gångerna jag gjort mig fin mest har känt att håret varit jobbigt och tråkigt. Därmed har tanken om förnyelse slagit rot.
Bland fördelarna med att klippa fanns sånt som enklare skötsel och nya möjligheter till variation. Den egentligen enda nackdelen jag kunde finna var att jag skulle gå från en ovanlig frisyr som gjorde mig lite speciell till en vanlig frisyr som alla andra. Knappast tillräckligt. Jag var helt klart färdig med mitt långa hår efter att ha haft det sedan gymnasiet.
Det var därför som jag i torsdags borstade och tvättade mitt tjocka midjelånga hår för sista gången. Allt med en stor känsla av lättnad. När det torkat hade vi en lång fotosession med filmning av hur min knut föll ut över ryggen. Sedan flätade jag den bit som skulle klippas, vilket var ungefär halva totallängden. När klippet gjordes kände jag bara en enorm förväntan och lycka. När den nya frisyren var klar kunde jag konstatera att det blev skitsnyggt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)