För några veckor sedan satte jag ord på en känsla som jag haft de senaste månaderna. Jag ville klippa av mitt långa hår. Sedan dess har frågan diskuterats fram och tillbaka. Jag har listat för- och nackdelar med de båda alternativen. Att klippa eller inte klippa.
Att sköta det långa håret har med tiden blivit något som stört mig mer och mer. Det har ändå varit värt det, eftersom jag ändå uppskattat min frisyr de gånger jag gjort mig fin och haft det utsläppt. Det som blivit vändningen är att jag de senaste gångerna jag gjort mig fin mest har känt att håret varit jobbigt och tråkigt. Därmed har tanken om förnyelse slagit rot.
Bland fördelarna med att klippa fanns sånt som enklare skötsel och nya möjligheter till variation. Den egentligen enda nackdelen jag kunde finna var att jag skulle gå från en ovanlig frisyr som gjorde mig lite speciell till en vanlig frisyr som alla andra. Knappast tillräckligt. Jag var helt klart färdig med mitt långa hår efter att ha haft det sedan gymnasiet.
Det var därför som jag i torsdags borstade och tvättade mitt tjocka midjelånga hår för sista gången. Allt med en stor känsla av lättnad. När det torkat hade vi en lång fotosession med filmning av hur min knut föll ut över ryggen. Sedan flätade jag den bit som skulle klippas, vilket var ungefär halva totallängden. När klippet gjordes kände jag bara en enorm förväntan och lycka. När den nya frisyren var klar kunde jag konstatera att det blev skitsnyggt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar