Så har det hänt igen. Pontus har nått ”kan själv”-åldern. Viljan att visa att man kan själv blandas på ett frustrerande vis upp med viljan att inte längre kunna det man faktiskt kan. Man vill ha hjälp med det ena och det andra som man kan. Ta av blöjan. Blocka upp en sked man tappat. Man vill inte ha hjälp med det ena och det andra som man inte kan till fullo. Tvätta händerna. Klä på och av sig...
Pontus har det lite emot sig att han inte kan uttrycka sig så bra ännu. Frustrationen när alla inte förstår ögonblickligen vad han menar blir väldigt lätt alldeles för stor. Det tog ett tag för mamman att förstå varför han börjat se på mig med en indignerad och uppfordrande blick och vråla ”POM!!!”, exempelvis när händerna ska tvättas. ”Pom!” betyder givetvis ”Pontus kan själv!”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar