Vad är det, kan man undra? Idag kom Johanna och sa att det låg ”kafferis” på golvet. Där borta! Så visade hon mig något på golvet. Gissa vad?
Jag slutar nog aldrig att förundras över hur barn finner sätt att uttrycka det de inte har ord för. Ibland blir det rätt, ibland tokigt. Oftast förstår man vad de menar. De liksom extrapolerar det språk de har för att göra det större och rikare.
Kaffe är uppenbarligen något brunt som vuxna dricker ur koppar. Ris är något som smått och avlångt till formen. ”Kafferiset” = rooiboste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar