Korv med mos

Men inte vilket mos som helst. Idag har vi ätit korv med broccolimos för första gången. Blomkålsmos är sedan länge standard och det visade sig att broccolimos är minst lika gott.
Man kokar eller ångkokar en fryspåse broccolibuketter (eller ett blomkålshuvud delat i buketter) tills de är helt mjuka och låter dem sedan ånga av. Man kokar upp vispgrädde tillsammans med rejält med smör, lite peppar och salt. Sen mixar man alltsammans och smakar av.
Jag skulle tippa på att inte ens den mest förhärdade broccolihatare kan motstå denna anrättning, i synnerhet inte i kombination med Amundstorps Gatukökswiener, eller vad man hu har för favoritkorv. Inte heller små broccolivägrare kan motstå små korvbitar doppade i grönt mos.

Hamburgare

Idag blev det hamburgare till middag. Barnen tittade förväntansfullt på medan biffarna stekte och stämningen steg allt mer när vi dukade fram alla tillbehören. Hamburgare är uppenbarligen en magisk anrättning. Folk äter dem i massor. Helt vanliga snabbmatshamburgare har dock slutat locka mig sedan jag började göra egna. Hamburgare så som de serveras hos oss är nämligen vansinnigt goda. Enkelt är det också. Byter man bara bröden mot salladsblad blir det dessutom utomordentligt hälsosamt.
Själva burgarna gör man genom att blanda köttfärs med ägg, vispgrädde, salt och peppar. Ca ½-1 dl grädde och 1 ägg till 300-400 g köttfärs. Forma stora burgare på ca 100 g färs och stek i smör. Efter att de fått färg på båda sidor kan man med fördel lägga lock på stekpannan så går det fortare.
Dressing gör man genom att blanda majonnäs, chilisås och bostongurka i proportionerna 7: 2½:2. I övrigt behövs salladsblad och ost, samt gärna knaperstekt bacon och tomat eller gurka. Lite ketchup är ju heller aldrig fel. Som på bilden ungefär, så när som på det toppande salladsbladet. Sen är det bara att hugga i!
...

Favoritfisken

Ibland är det skönt om man har enkla och säkra kort att servera till middag. Enkelt innebär att det kräver kort tid framför spisen samt inte innehåller något som behöver hackas. Säkert kort innebär att barnen älskar det. Här beskrivs favoritfisken!
Man tänker så mycket i förväg att man hinner tina några hajmalfiléer. Sedan smälter man rejält med smör, minst en halv centimeter av ett smörpaket, i en stekpanna. Efter att ha torkat av filéerna med hushållspapper låter man dem bubbla i smöret tills de är färdiga, dvs inte längre rosa inuti. De ska inte ta färg utan snarare bli kokta i smöret. Det går på några minuter. Hajmalfiléer riktigt smälter i munnen och behöver ingen kryddning förutom smöret. I alla fall inte för oss saltkänsliga.
De smörkokta hajmalfiléerna serveras med kokta ärtor och en kall sås. Kall sås görs förslagsvis på någon fet syrad mjölkprodukt som crème fraiche eller smetana, samt majonnäs. Naturligtvis inga lättvarianter. Man kan ta ungefär en halv deciliter majonnäs till en tvådecilitersburk, eller så mycket man tycker blir gott. Såsen kan sedan smaksättas på olika vis. Med bara citronpeppar, med citronpeppar och dill, eller med dill, svartpeppar, salt och en skvätt citronsaft. Eller med stenbitsrom. Eller med bostongurka. Lägger man till bostongurkan lite kapris, persilja, dragon och svartpeppar får man en fullfjädrad remouladsås. Mumma det!
Man skulle kunna kalla detta för LCHF-familjens motsvarighet till fiskpinnar med makaroner och ketchup (som jag antar också skulle vara poppis hos barnen). Skillnaden är väl att denna rätt kräver framförhållning och att såsen, som visserligen bara tar några minuter att röra ihop medan fisken steker, är snäppet mindre smidigare än ketchup.
Hajmalfiléer, även kallade pangasius, finns att köpa styckfrysta exempelvis av märket SeaBreeze som de säljer på Willys.

Pesto no. 3

Nu har jag gjort pesto för tredje gången. Det är sannerligen varken komplicerat eller svårt. Det är bara att plocka en kruka basilika, riva lite parmesan (ca 50 g), pressa en vitlöksklyfta, öppna en påse pinjenötter (ca 50 g) och mixa med olivolja (drygt ½ dl) och lite salt.
Om det är ekonomiskt försvarbart kan kanske diskuteras. Totalkostnaden för en sådan här sats överstiger ordentligt vad man får betala för en vanlig burk pesto i affären. Å andra sidan innehåller en vanlig burk pesto mest solrosolja och potatisflingor. Det kan man kalla förbilligande matfusk det! Och matfusket gäller alla märken jag sett i vanliga matbutiker. Vill man ha äkta vara får man ta sig till någon specialbutik och hoppas att de har Giuseppe Calvi Pesto di Liguria, vilken faktiskt bara innehåller de ingredienser som pesto ska innehålla. Men så får man betala runt sjuttio spänn för en burk och då vinner plötsligt hemkört kostnadsjämförelsen. Men om man inte vill göra själv är den värd sitt pris, för förutom att den är godare än fuskpeston, så både räcker och håller den längre.
Så vad har man pesto till då? Vi brukar mjukfräsa purjolök, squash och grön paprika och blanda med pesto. Det blir en läckert grön röra som serveras ihop med fetaost till stekt kyckling eller lax.

Farfars födesledag

Idag har hela familjen varit hos farmor och farfar för att fira födelsedagen. Vi stannade till på en lekplats på vägen dit. Vi småpratade och gungade i vårsolen, njöt synen av björkarnas nyutsprungna minilöv och fick smaka på Johannas storbak i sandlådan. Väl framme bjöds på fin middag till farfars ära. Små kex med löjrom och smetana till förrätt, entrecote med ugnsrostade grönsaker och kryddsmör till varmrätt, glass med färska jordgubbar till efterrätt. Mums! Vi hade fixat tårtan, den fantastiska tryffeltårta vi nyligen upptäckt. Johanna fann sig i himmelriket än en gång. Pontus, som fått lunch lite tidigare än oss andra, sov under hela härligheten. När han väl vaknade fick han också löjrom och smetana, samt jordgubbar för första gången i sitt unga liv. Poppis alltihop!