Det är ett par dagar sedan nu som de första snödropparna tittade fram under magnolian och igår fann jag några vintergäck. De första vårtecknen! Sedan snön kom i mitten av november har det inte varit snöfritt på gångbanan utmed vår gata, främst för att flera stora snövallar blockerat. Idag kunde vi gå där. Av de allra största snövallarna återstår bara lite.
Jag blir inte ett dugg ledsen om det inte blir mer snöfall och minusgrader denna vintern. Det har varit den snöigaste och kallaste vintern jag kan minnas. Jag välkomnar nu våren med öppna armar!
Visar inlägg med etikett Vardag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vardag. Visa alla inlägg
2011-02-08
2011-01-30
Kalasförberedelser blev till sjukvecka
Under veckan som gått har vi ägnat oss åt kalasförberedelser. Redan i måndags gjorde jag en första laddning vaniljglass och maränger. Johanna kom ju på redan i somras att hon ville ha marängsvisstårta när hon fyller fyra. Det är smidigt att göra glassen på äggulan och använda äggvitan till maränger. Med halva mängden socker mot vad som anges i receptet blir det lagom sött för kalas. Glassmaskinen kommer väl till pass! Liksom spritsen, för en sån är oöverträffad när det ska klickas ut marängsmet.
I tisdags var vi med Amanda på läkarkontroll på BVC. Oj så hon skrek! Fullständigt ifrån sig blev hon är Doktor Elisa dök upp. Tittade på mig med rädsla i ögonen och skrek ”Ma ma ma ma ma ma ma....!!!!”. Mamman lugnade med sin ingrodda attityd av självklarhet. ”Perfekt!” var som vanligt Doktor Elisas utlåtande. Jag tror hon har sagt det vid alla besök om alla barnen. På vägen hem kräktes Pontus upp all sin smoothie...
I onsdags var han helt bra och åt som vanligt. Jag städade upp ordentligt i köket, dammsög och började på lite annat, just för att ha det mesta i ordning iför slutstädningen. Två omgångar glass hann vi med att göra. Att jag i torsdags vaknade lätt illamående gick inte att skylla på nån graviditet... Jag låg hela dagen med illamående och feber. Det var bara att ställa in kalasen. I fredags kräktes Amanda också och jag hade skitont i magen så fort jag rörde mig. Det kan ha varit gallstenen som spökade. Strax innan middag försvann smärtan, som tur var, men sen ställde Johanna till med en läggning som tärde ovanligt hårt på den energi jag ändå hade. Sen blev det Wow och sova.
I tisdags var vi med Amanda på läkarkontroll på BVC. Oj så hon skrek! Fullständigt ifrån sig blev hon är Doktor Elisa dök upp. Tittade på mig med rädsla i ögonen och skrek ”Ma ma ma ma ma ma ma....!!!!”. Mamman lugnade med sin ingrodda attityd av självklarhet. ”Perfekt!” var som vanligt Doktor Elisas utlåtande. Jag tror hon har sagt det vid alla besök om alla barnen. På vägen hem kräktes Pontus upp all sin smoothie...
I onsdags var han helt bra och åt som vanligt. Jag städade upp ordentligt i köket, dammsög och började på lite annat, just för att ha det mesta i ordning iför slutstädningen. Två omgångar glass hann vi med att göra. Att jag i torsdags vaknade lätt illamående gick inte att skylla på nån graviditet... Jag låg hela dagen med illamående och feber. Det var bara att ställa in kalasen. I fredags kräktes Amanda också och jag hade skitont i magen så fort jag rörde mig. Det kan ha varit gallstenen som spökade. Strax innan middag försvann smärtan, som tur var, men sen ställde Johanna till med en läggning som tärde ovanligt hårt på den energi jag ändå hade. Sen blev det Wow och sova.
2011-01-23
Veckorapport på lågvarv
Just nu går mitt bloggskrivande lite på lågvarv. Dels beror det på att det inte poppat upp så många idéer. Mest beror det på att jag har flera projekt på gång som gör att skrivandet prioriteras ner. Främst handlar det om att sortera foton och skapa album av de jag har. Ett evighetsarbete näst in till. Spela Wow vill jag ju också göra!
Men en del saker har i alla fall hänt den senaste veckan. I söndags var farmor, farfar och Erik här på lunch. Barnen hade inte träffad dem sen i julas, så det var väldigt trevligt. Johanna längtade verkligen jättemycket efter farmor! Pontus parkerade sig i farfars knä.
I tisdags kom mormor med bilen, dels för att måla fönster och sånt i tvättstugan, och dels för att passa de små när vi skulle på läkarbesök med Johanna. Vi ska kolla hur det står till med spannmålstoleransen både hos henne och Pontus. Under onsdagsnatten blev Johanna magsjuk och det höll i sig i ett dygn. Som tur var blev ingen annan sjuk.
Nu har jag valt årsbästa av alla mina foton. Det är helt färdigmålat i tvättstugan, för under eftermiddagen lade jag på ett sista lager lila. En vecka med kalasförberedelser stundar. Och ikväll har vi sett ”The Social Network”, om Facebooks grundare. Gissa vad det första var jag gjorde då filmen var slut? Jag skrev ”har precis sett The Social Network. Det känns lite märkligt att skriva om det här...” på Facebook.
Men en del saker har i alla fall hänt den senaste veckan. I söndags var farmor, farfar och Erik här på lunch. Barnen hade inte träffad dem sen i julas, så det var väldigt trevligt. Johanna längtade verkligen jättemycket efter farmor! Pontus parkerade sig i farfars knä.
I tisdags kom mormor med bilen, dels för att måla fönster och sånt i tvättstugan, och dels för att passa de små när vi skulle på läkarbesök med Johanna. Vi ska kolla hur det står till med spannmålstoleransen både hos henne och Pontus. Under onsdagsnatten blev Johanna magsjuk och det höll i sig i ett dygn. Som tur var blev ingen annan sjuk.
Nu har jag valt årsbästa av alla mina foton. Det är helt färdigmålat i tvättstugan, för under eftermiddagen lade jag på ett sista lager lila. En vecka med kalasförberedelser stundar. Och ikväll har vi sett ”The Social Network”, om Facebooks grundare. Gissa vad det första var jag gjorde då filmen var slut? Jag skrev ”har precis sett The Social Network. Det känns lite märkligt att skriva om det här...” på Facebook.
2011-01-18
Skräpigt
Det som göms i snö kommer upp i tö... Nu märker vi mer än någonsin hur väl det stämmer. Efter ungefär två månader med minusgrader och massor av snö har det nu töat ordentligt i några dagar. Det är så trist att man vill gå och gömma sig. Alla snövallar är svarta av grus, smuts och löv. Alla gångbanor är fulla av grus. Det är blött, blött, blött. Man ser gräset men det är inte vackert.
Under dagens promenad från dagis hittade Pontus skräp överallt. Skräp som naturligtvis måste förpassas till närmsta papperskorg. En halvliters PET-flaska. En cigaretttändare. Ett cigarettpaket. En fimp. Och så ett cigarettpaket till. Är det så att just rökare tenderar att vara extra dumma och hänsynslösa? Hänsynslöst och dumt är det i alla fall att kasta skräp. En halvsmält hundbajshög och ett svartnat bananskal gjorde inte min promenad trevligare precis.
Låt oss hoppas att all otäck is på gångbanorna smälter bort fort. Sen hoppas jag att det kommer ny snö så att det blir ljust och rent och fint igen. Ja hoppas att den sedan ligger kvar tills det är vår. Då får gärna dagsmejan smälta snön till små porlande bäckar som ackompanjerar fågelkvittret. Då lovar jag att inte gnälla över slask.
Under dagens promenad från dagis hittade Pontus skräp överallt. Skräp som naturligtvis måste förpassas till närmsta papperskorg. En halvliters PET-flaska. En cigaretttändare. Ett cigarettpaket. En fimp. Och så ett cigarettpaket till. Är det så att just rökare tenderar att vara extra dumma och hänsynslösa? Hänsynslöst och dumt är det i alla fall att kasta skräp. En halvsmält hundbajshög och ett svartnat bananskal gjorde inte min promenad trevligare precis.
Låt oss hoppas att all otäck is på gångbanorna smälter bort fort. Sen hoppas jag att det kommer ny snö så att det blir ljust och rent och fint igen. Ja hoppas att den sedan ligger kvar tills det är vår. Då får gärna dagsmejan smälta snön till små porlande bäckar som ackompanjerar fågelkvittret. Då lovar jag att inte gnälla över slask.
2011-01-12
Tvättstugeuppdateringen
Det var med stor glädje jag igår kunde inviga den renoverade tvättstugan. Allt väsentligt var på plats inklusive den nya torktumlaren. Närmare nio papp har vi lagt och det tog bara en dag att inse att det var värt varenda spänn. Den drar knappast någon ström tack vare Boschs unika värmepumpsteknologi och efter att idag ha låtit tumlaren gå nästan konstant, kan jag konstatera att den knappt påverkar inomhusklimatet. Mest överraskande är ändå att den låter oerhört lite. Det är inga som helst problem att stå och prata vid tvättstugedörren även när både tvättmaskinen, torktumlaren och diskmaskinen står och går inom en meters radie.
Med skåp i tvättstugan ser det nu inte till närmelsevis lika skräpigt ut. Synnerligen befriande måste jag säga. En ho har vi också, om än inte lika djup. Jag har börjat sätta upp krokar hej vilt. Behöver de flyttas är det inte hela världen, för det är inte målat ännu. När det är klart kommer tvättstugan se ut som en förlängning av köket. Behöver jag säga att jag är supernöjd?
Med skåp i tvättstugan ser det nu inte till närmelsevis lika skräpigt ut. Synnerligen befriande måste jag säga. En ho har vi också, om än inte lika djup. Jag har börjat sätta upp krokar hej vilt. Behöver de flyttas är det inte hela världen, för det är inte målat ännu. När det är klart kommer tvättstugan se ut som en förlängning av köket. Behöver jag säga att jag är supernöjd?
Långväga väninna
I fredags tog min mor hand om mina barn medan jag lånade bilen och körde 14 mil för att träffa min väninna Weronica. Eftersom Weronica sedan rätt många år bor på en annan sida av jordklotet är det inte så ofta man får tillfälle att ses. Nu har hon en halvårsbebis och passar därför på att stanna en hel månad på besök hos sina föräldrar, på överkomligt avstånd från mina.
Det var jättekul att få träffa henne och hennes lille solsken Sebastian. Vi pratade om barn och om hur det är att ha barn där hon bor. Ingen som skottar trottoarer och massor av socker i barnmaten... Men förhållandevis lång föräldraledighet i alla fall. Sen står det mellan dyrt dagis och barnflicka.
Det lutar som tur är åt att vi kan ses ganska snart igen, för hon planerar att ta nästa tur till Sverige redan i Påsk. Det gäller för dem att passa på när hon är föräldraledig, för sen dröjer det innan hon kan komma igen. Nästa gång planerar de att flyga till Kastrup och då finns det ju knappast någon ursäkt för att inte besöka oss. Vi håller på det!
Det var jättekul att få träffa henne och hennes lille solsken Sebastian. Vi pratade om barn och om hur det är att ha barn där hon bor. Ingen som skottar trottoarer och massor av socker i barnmaten... Men förhållandevis lång föräldraledighet i alla fall. Sen står det mellan dyrt dagis och barnflicka.
Det lutar som tur är åt att vi kan ses ganska snart igen, för hon planerar att ta nästa tur till Sverige redan i Påsk. Det gäller för dem att passa på när hon är föräldraledig, för sen dröjer det innan hon kan komma igen. Nästa gång planerar de att flyga till Kastrup och då finns det ju knappast någon ursäkt för att inte besöka oss. Vi håller på det!
Badhusbesök med extrahänder
På torsdagseftermiddagen åkte vi till badhuset tillsammans med mormor och grannflickan Tilda som är åtta år. Till skillnad från det badhus vi har tillgång till på hemmaplan håller detta badhuset en mycket angenäm temperatur i barnpoolen. Man kan sitta stilla i den hur länge som helst utan att bli kall.
Johanna gav sig ut att leka direkt. Full fart trots många andra barn i poolen. Hon och Tilda hade uppenbart roligt ihop. Pontus var mycket reserverad till en början. Han satt bredvid mormor i sina armkuddar och rörde sig inte ur fläcken. Men rätt vad det var smög han iväg efter en badleksak. Och efter en lång stunds tillvänjning var det full fart på honom med och han hade verkligen jätteroligt. Inte ens när han föll med huvudet under vattnet och reste sig hostande ville han komma till mamma för tröst.
Jag får motvilligt erkänna att Amanda inte fått bada riktigt så ofta som man skulle önskat. Tvättad har hon givetvis blivit titt som tätt, men regelrätta bad har det bara blivit sporadiskt. Det var därför en mycket skeptisk dam, dock inte alls ledsen, som fick sitta i mammas knä nedsänkt i vatten. Jag tror att det var perfekt för henne, för även om det tog lång tid, så började hon så småningom både plaska i vattnet och jollra lyckligt. När jag sedan lät henne flyta på rygg i mina armar med öronen under vattnet så njöt hon i fulla drag.
Att vi tog oss hem utan större besvär var helt och hållet Tildas förtjänst. Utan hennes extra hjälpande händer hade vår badutflykt blivit rejält mycket jobbigare. Det var men viss förundran jag konstaterade att hon bara är dubbelt så gammal som Johanna. Det är hisnande att tänka på vad som händer på ytterligare fyra år!
Johanna gav sig ut att leka direkt. Full fart trots många andra barn i poolen. Hon och Tilda hade uppenbart roligt ihop. Pontus var mycket reserverad till en början. Han satt bredvid mormor i sina armkuddar och rörde sig inte ur fläcken. Men rätt vad det var smög han iväg efter en badleksak. Och efter en lång stunds tillvänjning var det full fart på honom med och han hade verkligen jätteroligt. Inte ens när han föll med huvudet under vattnet och reste sig hostande ville han komma till mamma för tröst.
Jag får motvilligt erkänna att Amanda inte fått bada riktigt så ofta som man skulle önskat. Tvättad har hon givetvis blivit titt som tätt, men regelrätta bad har det bara blivit sporadiskt. Det var därför en mycket skeptisk dam, dock inte alls ledsen, som fick sitta i mammas knä nedsänkt i vatten. Jag tror att det var perfekt för henne, för även om det tog lång tid, så började hon så småningom både plaska i vattnet och jollra lyckligt. När jag sedan lät henne flyta på rygg i mina armar med öronen under vattnet så njöt hon i fulla drag.
Att vi tog oss hem utan större besvär var helt och hållet Tildas förtjänst. Utan hennes extra hjälpande händer hade vår badutflykt blivit rejält mycket jobbigare. Det var men viss förundran jag konstaterade att hon bara är dubbelt så gammal som Johanna. Det är hisnande att tänka på vad som händer på ytterligare fyra år!
Veckorapport no. 7
Förra söndagen kom mina föräldrar ner en sväng för att hämta Johanna. De hade knappt stigit innanför dörren innan hon började packa och undrade när de skulle åka. Åh så roligt hon tyckte att det var att få åka med mormor och morfar alldeles ”fäll”!
Sen var det tyst i huset ett par dagar. I onsdags åkte jag, Pontus och Amanda också till mormor och morfar. Det blev en i stort sätt perfekt resa med SJ. Det gick snabbt ”troll” i Johanna när syskonen kom på plats så att hon inte fick ha allt precis som hon själv ville... Men det gick över och rätt vad det var skrattades det i mängder. Under kvällen sydde jag klart julbonaden jag knåpat ihop och gick över med den till de trevliga grannarna som försett oss med mängder av barnkläder.
I torsdags förmiddag träffade vi Karin och Mia i Mias stuga, bara en kort promenad från mina föräldrars hus. Den korta promenaden blev dock inte riktigt så smidig som jag tänkt mig. Ca tio cm nysnö gjorde den om inte omöjlig så i alla fall jobbig. Mina ungar lekte fint ihop med Mias treåriga Vera som är sin mamma upp i dagen, så när som på den just nu väldigt stora magen... På eftermiddagen blev det badhusbesök. På kvällen fick vi besök av mina barndomsextraföräldrar på klippning och umgänge. Trevligt!
I fredags åkte jag för att träffa Weronica. I lördags packade vi in oss i pappas nya sjusitsare och så bar det av söder ut igen. Alla tre ungarna sov som grisar det mesta av vägen och jag med. Direkt när vi kom hem drog min far igång ombyggnaden av vår tvättstuga. I söndags eftermiddag tog jag och Johan en tur till IKEA och köpte massor av krafs, främst för småförvaring. Det var med stor glädje jag installerade den största lådan i serien Samla bakom soffan för förvaring av dockor och gosedjur. Alla fick plats!
Sen var det tyst i huset ett par dagar. I onsdags åkte jag, Pontus och Amanda också till mormor och morfar. Det blev en i stort sätt perfekt resa med SJ. Det gick snabbt ”troll” i Johanna när syskonen kom på plats så att hon inte fick ha allt precis som hon själv ville... Men det gick över och rätt vad det var skrattades det i mängder. Under kvällen sydde jag klart julbonaden jag knåpat ihop och gick över med den till de trevliga grannarna som försett oss med mängder av barnkläder.
I torsdags förmiddag träffade vi Karin och Mia i Mias stuga, bara en kort promenad från mina föräldrars hus. Den korta promenaden blev dock inte riktigt så smidig som jag tänkt mig. Ca tio cm nysnö gjorde den om inte omöjlig så i alla fall jobbig. Mina ungar lekte fint ihop med Mias treåriga Vera som är sin mamma upp i dagen, så när som på den just nu väldigt stora magen... På eftermiddagen blev det badhusbesök. På kvällen fick vi besök av mina barndomsextraföräldrar på klippning och umgänge. Trevligt!
I fredags åkte jag för att träffa Weronica. I lördags packade vi in oss i pappas nya sjusitsare och så bar det av söder ut igen. Alla tre ungarna sov som grisar det mesta av vägen och jag med. Direkt när vi kom hem drog min far igång ombyggnaden av vår tvättstuga. I söndags eftermiddag tog jag och Johan en tur till IKEA och köpte massor av krafs, främst för småförvaring. Det var med stor glädje jag installerade den största lådan i serien Samla bakom soffan för förvaring av dockor och gosedjur. Alla fick plats!
2011-01-01
Kompisar och bäsen
I onsdags eftermiddag fick vi besök av en dagiskompis till Johanna, tre och ett halvtåriga Liv med mamma Tina och lillebror Neo. Det märktes att Liv och Johanna känner varandra väl, för de tog inte trettio sekunder innan deras lek var i full gång. Mer bedårande unge än Liv får man leta efter, med sitt stora yviga hår. Framåt är hon också. När jag skolade in Johanna på dagis var hon snabbt framme och pratade med mig och ville leka med Johanna. Det var roligt att lära känna Tina lite bättre och jag tror att vi har en del gemensamt. Till skillnad från Hilda så tillhör ju Johanna och Liv samma årgång och kan komma att bli klasskamrater. Kul då att odla relationen även utanför dagis!
I torsdags förmiddag kom Karin, Hilda och Hugo på besök. Det var på tiden, för varje gång vi bokat under hösten har sjukdom och annat kommit emellan. Karin fick äntligen se vårt kök! Medan vi pratade passade jag på att plocka undan minutiöst i köket som förberedelse inför morgondagen. Ungarna lekte som vanligt när vi ses.
Karin och jag konstaterade att Pontus och Hugo nu är ungefär så gamla som Johanna och Hilda var när vi lärde känna varandra. Tänk vad mycket större man tyckte flickorna var då. Våra pojkar känns fortfarande små, fast de har börjat prata så smått och interagera en del med varandra. Snart är de stora nog att bli kompisar. Hugo var mycket förtjust över Amanda. ”Bäsen” sa han, om den lilla söta bäbisen.
I torsdags förmiddag kom Karin, Hilda och Hugo på besök. Det var på tiden, för varje gång vi bokat under hösten har sjukdom och annat kommit emellan. Karin fick äntligen se vårt kök! Medan vi pratade passade jag på att plocka undan minutiöst i köket som förberedelse inför morgondagen. Ungarna lekte som vanligt när vi ses.
Karin och jag konstaterade att Pontus och Hugo nu är ungefär så gamla som Johanna och Hilda var när vi lärde känna varandra. Tänk vad mycket större man tyckte flickorna var då. Våra pojkar känns fortfarande små, fast de har börjat prata så smått och interagera en del med varandra. Snart är de stora nog att bli kompisar. Hugo var mycket förtjust över Amanda. ”Bäsen” sa han, om den lilla söta bäbisen.
Glassmaskinsutflykt
Jag har länge önskat mig en glassmaskin, så det bestämde vi oss för att köpa till familjen som julklapp. Jag uppskattar därför mycket att mina svärföräldrar valde att ge oss ett bidrag till maskinen i julklapp.
I tisdags gav vi oss iväg på utflykt för att inhandla en glassmaskin. Strax efter lunch tog vi bussen till den stora elaffären för att spana in modeller. Det fick bli den enkla varianten från Krupps med hela byttan som frysblock.
Sedan fick Pontus och Johanna varsin korv från Pölsemannen till fika. Johan gick med vagnen mot mataffären för att förse även Amanda med fika, medan jag gick mot köpcentret med Johanna för att köpa yllevantar. Så fort Johanna ätit upp korven konstaterade hon att hon var jättehungrig... som väl var passerade vi MacDonalds och efter en tiokronors cheeseburgare var hon mätt och go i magen, så att vi kunde gå och möta upp resten av familjen i mataffären.
Efter att ha handlat i två butiker var det med nöd och näppe som Johan lyckades proppa ner allt i vagnens korg. Bussfärden hem gick bra. Förväntan var stor på att inviga den nya maskinen, så frysblocket åkte ner i frysen på momangen. Kvällen spenderade jag med att koka kolaglass till nyårsaftonens glassbomb. Nästa kväll körde jag smeten i glassmaskinen. Det blev väldigt, väldigt gott!
I tisdags gav vi oss iväg på utflykt för att inhandla en glassmaskin. Strax efter lunch tog vi bussen till den stora elaffären för att spana in modeller. Det fick bli den enkla varianten från Krupps med hela byttan som frysblock.
Sedan fick Pontus och Johanna varsin korv från Pölsemannen till fika. Johan gick med vagnen mot mataffären för att förse även Amanda med fika, medan jag gick mot köpcentret med Johanna för att köpa yllevantar. Så fort Johanna ätit upp korven konstaterade hon att hon var jättehungrig... som väl var passerade vi MacDonalds och efter en tiokronors cheeseburgare var hon mätt och go i magen, så att vi kunde gå och möta upp resten av familjen i mataffären.
Efter att ha handlat i två butiker var det med nöd och näppe som Johan lyckades proppa ner allt i vagnens korg. Bussfärden hem gick bra. Förväntan var stor på att inviga den nya maskinen, så frysblocket åkte ner i frysen på momangen. Kvällen spenderade jag med att koka kolaglass till nyårsaftonens glassbomb. Nästa kväll körde jag smeten i glassmaskinen. Det blev väldigt, väldigt gott!
2010-12-24
Förberedelser för julresa
Med tanke på att årets julfirande skulle gå av stapeln hos mormor och morfar, blev vi i söndags bjudna till farmor och farfar på lunch och glöggfika med julklappsutdelning. Det var ett fasligt sjå att ta sig dit i all snön, men Johan ger aldrig upp, om det så innebär att han ska bära hela dubbelvagnen. Johanna och Amanda fick ha sina pepparkaksklänningar och Pontus fick ha pappas gamla tomtedräkt. Jättesöta blev de!
Pepparkaksbak, coola kort och extrabesök
I lördags hade vi besök av Linda, Vincent och Nelly. Efter att ha lunchat, pratat och lagt de små gav vi oss på att baka pepparkakor. Eller snarare, Linda gav sig på och Johanna var med. Vincent tröttnade nämligen fort och jag pysslade med annat. Linda kavlade ut degen vi fått av min mor och sedan tryckte Johanna ut fina former. De blev riktigt bra och väldigt goda.
Mitt pyssel gick ut på att göra ett inbjudningskort till Vincent med anledning av Johannas fyraårskalas i januari. Han fick själv välja färg på kortet. Det blev mörkgrönt, för det är den coolaste färgen. Till det valdes blått glitterlim. Något ballongklistermärke ville han inte ha, för de var inte tillräckligt coola. Bland de övriga klistermärkerna valdes i första hand en blixt på blå bakgrund, med viss tvekan ett tassavtryck och efter min listiga attitydförmedling ett rosa hjärta. Coolt!
När jag skulle starta tillverkningen av nästa kort frågade jag Johanna vilken färg hon trodde att Anton skulle vilja ha på sitt kort. Rosa, sa hon utan att tveka. Ja, sa jag, jag tror också att Anton tycker om rosa (för det har Carolina sagt att han gör). Tycker du om rosa, Vincent? frågade jag sedan. Nej, jag tycker inte om rosa, muttrade Vincent. Inte jag heller, sa jag, men gör Johanna och Anton. Det var med viss glädje jag konstaterade att Johanna trots en termins dagisvistelse ännu inte snappat upp några könsrelaterade färgpreferensförväntningar.
Till fikat kom Lindas syster Malin och hennes ett och ett halvt år gamla dotter Isabella med de tokigt stora bruna ögonen. Vi åt tårtan som blivit över från kalaset och sen kollade vi igenom alla bebiskläderna i strl 62 och 68, för båda står på kö för att använda dem nästa år. Jag blev av med fyra fulla pappkassar med kläder, tack för det!
Mitt pyssel gick ut på att göra ett inbjudningskort till Vincent med anledning av Johannas fyraårskalas i januari. Han fick själv välja färg på kortet. Det blev mörkgrönt, för det är den coolaste färgen. Till det valdes blått glitterlim. Något ballongklistermärke ville han inte ha, för de var inte tillräckligt coola. Bland de övriga klistermärkerna valdes i första hand en blixt på blå bakgrund, med viss tvekan ett tassavtryck och efter min listiga attitydförmedling ett rosa hjärta. Coolt!
När jag skulle starta tillverkningen av nästa kort frågade jag Johanna vilken färg hon trodde att Anton skulle vilja ha på sitt kort. Rosa, sa hon utan att tveka. Ja, sa jag, jag tror också att Anton tycker om rosa (för det har Carolina sagt att han gör). Tycker du om rosa, Vincent? frågade jag sedan. Nej, jag tycker inte om rosa, muttrade Vincent. Inte jag heller, sa jag, men gör Johanna och Anton. Det var med viss glädje jag konstaterade att Johanna trots en termins dagisvistelse ännu inte snappat upp några könsrelaterade färgpreferensförväntningar.
Till fikat kom Lindas syster Malin och hennes ett och ett halvt år gamla dotter Isabella med de tokigt stora bruna ögonen. Vi åt tårtan som blivit över från kalaset och sen kollade vi igenom alla bebiskläderna i strl 62 och 68, för båda står på kö för att använda dem nästa år. Jag blev av med fyra fulla pappkassar med kläder, tack för det!
2010-12-15
Tvåårsdagen
Eftersom Pontus hade feber igår blev dagens kalas skjutet på framtiden. Gratulerad på morgonen blev han givetvis och storligen förtjust över att få presenter. Han fick min gamla monchichi och de två isbjörnarna som han egentligen fick i julklapp när han var nyfödd. Mycket poppis! Han gav den lilla isbjörnen till Amanda, behöll den stora och gav Monchichi till Johanna. Han surnade till lite när jag sa att vi skulle sjunga Ja må han leva, men såg ganska glad ut när vi sjöng i alla fall.
Till frukost gjorde jag ostomelett och med tanke på att Pontus nyss fått tillbaka aptiten efter magsjukan så blev jag inte förvånad över frukostportionen. Att Johanna också maxade var mer överraskande. På förmiddagen gick vi ut för första gången på flera dagar, borträknat familjepromenaden till återvinningsstationen i söndags. Till lunch gjorde jag pannkakor och serverade med bacon och äpple. Pontus åt så han nästan storknade. Inte konstigt sen att han knappt åt något mellanmål och en rätt torftig middag....
Jag spenderade i övrigt dagen med att städa lite som inte blev av igår. På eftermiddagen promenerade jag till stan och lämnade in cykeln på reparation, samt handlade julklappar. Sen åkte jag och tränade. Det blev både en vanlig och en ovanlig dag. Tänk att jag har en tvååring i huset!
Till frukost gjorde jag ostomelett och med tanke på att Pontus nyss fått tillbaka aptiten efter magsjukan så blev jag inte förvånad över frukostportionen. Att Johanna också maxade var mer överraskande. På förmiddagen gick vi ut för första gången på flera dagar, borträknat familjepromenaden till återvinningsstationen i söndags. Till lunch gjorde jag pannkakor och serverade med bacon och äpple. Pontus åt så han nästan storknade. Inte konstigt sen att han knappt åt något mellanmål och en rätt torftig middag....
Jag spenderade i övrigt dagen med att städa lite som inte blev av igår. På eftermiddagen promenerade jag till stan och lämnade in cykeln på reparation, samt handlade julklappar. Sen åkte jag och tränade. Det blev både en vanlig och en ovanlig dag. Tänk att jag har en tvååring i huset!
2010-12-14
Rena golv
Att hävda att jag storstädat idag är kanske att ta i. Storstädning implicerar att man gjort rent till nivån torkat ur alla skåp och det har jag då rakt inte gjort. Men jag har städat betydligt noggrannare än till vardags. Och jag har gjort det på hela övervåningen utom vårt sovrum, som jag lämnade till sist och därmed inte hann med innan det mörknade. Och när det är mörkt har jag mycket svårt att mobilisera energi till städning.
Hur som helst är det nu dammsuget under och bakom allt och alla golven är våttorkade. Jag måste erkänna att vi nog borde våttorka lite oftare. I köket torkas det för jämnan i och med allt vattenspill och annat kladd som kommer på golvet. Men resten... Jag minns inte ens när jag gjorde det sist.
Och det märktes minsann. Mina fötter hade glömt hur rena golv känns att gå på. Fötterna nästan halkar omkring. Men huset känns underbart rent och fräscht!
Hur som helst är det nu dammsuget under och bakom allt och alla golven är våttorkade. Jag måste erkänna att vi nog borde våttorka lite oftare. I köket torkas det för jämnan i och med allt vattenspill och annat kladd som kommer på golvet. Men resten... Jag minns inte ens när jag gjorde det sist.
Och det märktes minsann. Mina fötter hade glömt hur rena golv känns att gå på. Fötterna nästan halkar omkring. Men huset känns underbart rent och fräscht!
2010-12-13
Luciamorgon med konvalescens
Johannas pepparkaksklänning hänger färdig men oanvänd. Idag skulle vi ha varit på lussefirande på dagis redan klockan åtta. Men Johanna och Pontus har varit magsjuka och igår hade Johanna fortfarande en släng av feber. Så vi fick bli hemma idag.
Tack vare SvtPlay.se har vi nu njutit av Luciamorgon, som i år bestod av ett traditionellt luciatåg med några inhyrda popstjärnor. De sjöng alla de vanliga låtarna, i flera fall med mina favoritarrangemang, som När det lider mot Jul, Gläns över sjö och strand och Jul, Jul. Sojna, Shirley och Sanna sjöng en jättefin version av Tänd ett ljus. Darin var kanske ett mindre lyckat val för Oh holy night. Kören framförde båda staffansvisorna och Himlen hänger stjärnsvart, en av de vackrate luciavisorna jag vet. Deck the halls fick vara med, liksom en annan bra christmas carol som jag inte hört förut.
Jag satt tårögd den mesta av tiden och bara njöt. Johanna frågade hela tiden när det skulle vara färdigt, för hon ville se på Fåret Shaun. Pontus vilade med snuttefilten i mitt knä och Amanda sov. Ute har temperaturen efter några dagar med plusgrader återigen sjunkit en bra vit under nollan. Strålande sol är det på det. Vi njuter av vädret inifrån. Pepparkaksklänningen får Johanna ha en annan gång.
Tack vare SvtPlay.se har vi nu njutit av Luciamorgon, som i år bestod av ett traditionellt luciatåg med några inhyrda popstjärnor. De sjöng alla de vanliga låtarna, i flera fall med mina favoritarrangemang, som När det lider mot Jul, Gläns över sjö och strand och Jul, Jul. Sojna, Shirley och Sanna sjöng en jättefin version av Tänd ett ljus. Darin var kanske ett mindre lyckat val för Oh holy night. Kören framförde båda staffansvisorna och Himlen hänger stjärnsvart, en av de vackrate luciavisorna jag vet. Deck the halls fick vara med, liksom en annan bra christmas carol som jag inte hört förut.
Jag satt tårögd den mesta av tiden och bara njöt. Johanna frågade hela tiden när det skulle vara färdigt, för hon ville se på Fåret Shaun. Pontus vilade med snuttefilten i mitt knä och Amanda sov. Ute har temperaturen efter några dagar med plusgrader återigen sjunkit en bra vit under nollan. Strålande sol är det på det. Vi njuter av vädret inifrån. Pepparkaksklänningen får Johanna ha en annan gång.
2010-12-06
Fint i grannens trädgård
Som småbarnsfamilj måste vi ha fått de perfekta grannarna mittemot. Inte nog med att de är sociala och trevliga i största allmänhet, de har just nu grannskapets trevligast pyntade trädgård. Mina barn ser den då de står på kökssoffan och tittar ut.
Grannfamiljen har skaffat en ljusslinga i form av en släde med fyra renar framför. Detta i en form som faktiskt är betydligt vackrare och mindre ”tacky” än man kan tro vid beskrivningen. Inget som blinkar, inga märkliga färger. Bara fint, tycker vi allihop.
Igår kröp temperaturen upp så att det blev kramsnö. Vi var ute en sväng på förmiddagen och gjorde en snölykta, samt en pytteliten snögubbe. Mer gick inte för snön var inte kramig nog. På kvällen blev det dock perfekt kramsnö och det var grannarna inte sena att utnyttja. Medan vi såg på inifrån vårt kök var hela grannfamiljen ute och byggde två manshöga och en mindre snögubbe. Morötter till näsor givetvis, och så halsdukar, gräsvippor till hår och en kastrull som hatt. Finfint, tycker vi allihop!
Grannfamiljen har skaffat en ljusslinga i form av en släde med fyra renar framför. Detta i en form som faktiskt är betydligt vackrare och mindre ”tacky” än man kan tro vid beskrivningen. Inget som blinkar, inga märkliga färger. Bara fint, tycker vi allihop.
Igår kröp temperaturen upp så att det blev kramsnö. Vi var ute en sväng på förmiddagen och gjorde en snölykta, samt en pytteliten snögubbe. Mer gick inte för snön var inte kramig nog. På kvällen blev det dock perfekt kramsnö och det var grannarna inte sena att utnyttja. Medan vi såg på inifrån vårt kök var hela grannfamiljen ute och byggde två manshöga och en mindre snögubbe. Morötter till näsor givetvis, och så halsdukar, gräsvippor till hår och en kastrull som hatt. Finfint, tycker vi allihop!
2010-12-02
Snöstret och köttbullesmet
I morse var det tungt att gå till dagis. Mellan fem och tio centimeter nysnö täckte gatan och det både snöade och blåste. För att skydda de små i vagnen kom jag på att sätta på regnskyddet, så det hade det rätt bra. Johanna bad snabbt om att få sin mössa knäppt och om jag inte tidigare har prisat supermössan från Polarn O. Pyret så gör jag det nu. Den var värd tvåhundra femtio spänn. Kindlapparna täcker verkligen hela kinderna!
I min naivitet trodde jag att det bara skulle vara vår lilla gata som inte hunnit bli skottad. Jag blev snart nedtagen på jorden. Eller på snön kanske man ska säga. Inte en väg var skottad och inte en traktor syntes till. Det var tungt. Uppför backen efter tunneln var det en snäll man som hjälpte mig en bit. En dagisfröken berättade glatt att när hon åkte till jobbet klockan sex var det perfekt plogat. All snön hade kommit sedan dess. Jag bad en stilla bön att skottningen skulle vara gjord till klockan två.
Hemvägen gick lite bättre, för Pontus kunde gå en del av vägen. När vi stretat oss upp för backen efter tunneln kom traktorn och skottade där vi precis gått... Att hämta Johanna gick bättre, för då var det faktiskt skottat överallt, men det började snöa igen och vinden bet desto värre.
På eftermiddagen gav jag mig på att göra en gigantladdning med köttbullar. Det finns en anledning till att jag annars brukar göra stora biffar. Syftet med detta projekt var att ha något i frysen att ta fram och steka på vid behov. Pontus och Johanna blandade ihop köttbullesmet i två bunkar med olika kryddning. Sen hjälptes vi alla åt att rulla. Skoj att kladda med köttbullesmet, helt klart. Pontus tröttnade som tur var snabbare än Johanna, för där han bara kladdade, så gjorde hon nytta på riktigt- Jag kokade köttbullarna precis till de flöt upp och styckfrös sedan de flesta. En mindre laddning stekte jag till middag och serverade badande i gräddsås med broccolimix till.
I min naivitet trodde jag att det bara skulle vara vår lilla gata som inte hunnit bli skottad. Jag blev snart nedtagen på jorden. Eller på snön kanske man ska säga. Inte en väg var skottad och inte en traktor syntes till. Det var tungt. Uppför backen efter tunneln var det en snäll man som hjälpte mig en bit. En dagisfröken berättade glatt att när hon åkte till jobbet klockan sex var det perfekt plogat. All snön hade kommit sedan dess. Jag bad en stilla bön att skottningen skulle vara gjord till klockan två.
Hemvägen gick lite bättre, för Pontus kunde gå en del av vägen. När vi stretat oss upp för backen efter tunneln kom traktorn och skottade där vi precis gått... Att hämta Johanna gick bättre, för då var det faktiskt skottat överallt, men det började snöa igen och vinden bet desto värre.
På eftermiddagen gav jag mig på att göra en gigantladdning med köttbullar. Det finns en anledning till att jag annars brukar göra stora biffar. Syftet med detta projekt var att ha något i frysen att ta fram och steka på vid behov. Pontus och Johanna blandade ihop köttbullesmet i två bunkar med olika kryddning. Sen hjälptes vi alla åt att rulla. Skoj att kladda med köttbullesmet, helt klart. Pontus tröttnade som tur var snabbare än Johanna, för där han bara kladdade, så gjorde hon nytta på riktigt- Jag kokade köttbullarna precis till de flöt upp och styckfrös sedan de flesta. En mindre laddning stekte jag till middag och serverade badande i gräddsås med broccolimix till.
2010-12-01
Julavslutning på öppna förskolan
Idag har vi varit på öppna förskolans julavslutning. Efter lunch insåg jag att jag missat att planera barnens kläder, så jag fick snabbt rafsa ihop något. Det blev olika blåvitröda kläder från Lingon&Blåbär som alla matchade perfekt. Att pälsa på hela vinterstassen gick förhållandevis smidigt, för efter två dagar med minus tio grader, kändes det helt okej med minus fem. Fast jag höll på att glömma att fixa i ordning mig själv.
Under dagen hade det fallit cirka fem centimeter nysnö som varken skottats bort eller hunnit trampas ner, så det var lite extra tungt att köra vagnen. Men eftersom solen sken och alla gator var vita så blev det en härlig promenad ändå. Jag hann bli rejält varm innan vi var framme.
Det gick förvånansvärt smidigt att få alla barnen in. Sen vägrade Pontus att gå in i kyrkan, så han stod utanför och surade medan vi andra gick in för att sjung. När det var dags för fika höll han på att bryta ihop fullständigt, troligen på grund av allt folk. Men efter en stor kram och försäkringar om att han strax skulle få saffransbulle, pepparkaka, skumtomte och choklad så ändrades hans ansiktsuttryck till en förväntansfull finurlig min.
Sen var det dans kring granen och till min förvåning ville Pontus vara med. Med Amanda i famnen insåg jag att en hand inte räcker till två barn. Johanna löste det snyggt genom att låta Pontus ta min hand medan hon tog hans. Så gick vi runt kring vår enebärabuske...
Påklädningen inför hemfärd gick bra när jag väl lockat bort Pontus från lekrummet. Promenaden gick lättare, för fler hade packat snön. Det blev en mycket lyckad julavslutning på öppna förskolan, men ändå med en mycket trött mamma som resultat.
Under dagen hade det fallit cirka fem centimeter nysnö som varken skottats bort eller hunnit trampas ner, så det var lite extra tungt att köra vagnen. Men eftersom solen sken och alla gator var vita så blev det en härlig promenad ändå. Jag hann bli rejält varm innan vi var framme.
Det gick förvånansvärt smidigt att få alla barnen in. Sen vägrade Pontus att gå in i kyrkan, så han stod utanför och surade medan vi andra gick in för att sjung. När det var dags för fika höll han på att bryta ihop fullständigt, troligen på grund av allt folk. Men efter en stor kram och försäkringar om att han strax skulle få saffransbulle, pepparkaka, skumtomte och choklad så ändrades hans ansiktsuttryck till en förväntansfull finurlig min.
Sen var det dans kring granen och till min förvåning ville Pontus vara med. Med Amanda i famnen insåg jag att en hand inte räcker till två barn. Johanna löste det snyggt genom att låta Pontus ta min hand medan hon tog hans. Så gick vi runt kring vår enebärabuske...
Påklädningen inför hemfärd gick bra när jag väl lockat bort Pontus från lekrummet. Promenaden gick lättare, för fler hade packat snön. Det blev en mycket lyckad julavslutning på öppna förskolan, men ändå med en mycket trött mamma som resultat.
2010-11-28
Första advent
Så har ljusen tänts i alla husen. Jag spenderade förmiddagen med att röja köket, städa i ordning leksakerna och plocka undan tvätt. Barnen var med på det mesta, så det gick smidigt förutom en del vatten på golvet... Sen tog jag fram adventspyntet. Vad mysigt det blir med ljus i fönstren! På eftermiddagen tog Johan med sig Pontus och Johanna till farmor, så jag och Amanda fick vara hemma själva en stund. En skön dag!
2010-11-25
Promenaden
Då Johanna ska till dagis får jag lov att baxa ut alla barnen direkt efter frukost. Det har sina poänger. Pontus och Amanda åker vagn, medan Johanna går till dagis. När vi lämnat henne brukar jag låta Pontus promenera hem i sin takt. Samma promenad varje gång. Eller kanske inte.
Man möter olika hundar och ser olika bilar. Det är olika väder och olika väglag. Det ligger olika skräp som behöver plockas upp och slängas i närmsta papperskorg. För mig är det kanske trist att gå samma promenad, men för en tvååring är det perfekt.
Man möter olika hundar och ser olika bilar. Det är olika väder och olika väglag. Det ligger olika skräp som behöver plockas upp och slängas i närmsta papperskorg. För mig är det kanske trist att gå samma promenad, men för en tvååring är det perfekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)