Favoritfisken

Ibland är det skönt om man har enkla och säkra kort att servera till middag. Enkelt innebär att det kräver kort tid framför spisen samt inte innehåller något som behöver hackas. Säkert kort innebär att barnen älskar det. Här beskrivs favoritfisken!
Man tänker så mycket i förväg att man hinner tina några hajmalfiléer. Sedan smälter man rejält med smör, minst en halv centimeter av ett smörpaket, i en stekpanna. Efter att ha torkat av filéerna med hushållspapper låter man dem bubbla i smöret tills de är färdiga, dvs inte längre rosa inuti. De ska inte ta färg utan snarare bli kokta i smöret. Det går på några minuter. Hajmalfiléer riktigt smälter i munnen och behöver ingen kryddning förutom smöret. I alla fall inte för oss saltkänsliga.
De smörkokta hajmalfiléerna serveras med kokta ärtor och en kall sås. Kall sås görs förslagsvis på någon fet syrad mjölkprodukt som crème fraiche eller smetana, samt majonnäs. Naturligtvis inga lättvarianter. Man kan ta ungefär en halv deciliter majonnäs till en tvådecilitersburk, eller så mycket man tycker blir gott. Såsen kan sedan smaksättas på olika vis. Med bara citronpeppar, med citronpeppar och dill, eller med dill, svartpeppar, salt och en skvätt citronsaft. Eller med stenbitsrom. Eller med bostongurka. Lägger man till bostongurkan lite kapris, persilja, dragon och svartpeppar får man en fullfjädrad remouladsås. Mumma det!
Man skulle kunna kalla detta för LCHF-familjens motsvarighet till fiskpinnar med makaroner och ketchup (som jag antar också skulle vara poppis hos barnen). Skillnaden är väl att denna rätt kräver framförhållning och att såsen, som visserligen bara tar några minuter att röra ihop medan fisken steker, är snäppet mindre smidigare än ketchup.
Hajmalfiléer, även kallade pangasius, finns att köpa styckfrysta exempelvis av märket SeaBreeze som de säljer på Willys.