När jag lider av sömnbrist är jag inte riktigt mig själv. Efter snart åtta veckor med sömnen sönderhackad i minst 2-3 pass och oftast med för få timmar totalt, är alla reserver borta. Efter en bra natt är jag pigg och energifylld men det räcker med en dålig för att alltihop ska rasa igen. Med min trötthet kommer ett okontrollerbart dåligt humör och löjligt kort stubin. Och så blir jag korkad.
Hur korkad jag blir märks främst när vi spelar spel. Att vinna mot exempelvis Johan och Erik är från början utsiktslöst, så att förlora spelen bekommer mig inte. Men när jag spelar dåligt i mina egna ögon blir jag lack. Och när man förlorat förmågan till att tänka gör man det.
Exempel, Tigris & Euphrates som vi spelat på sistone. På spelplanen finns ett antal områden, några riktigt små och ett väldigt stort. Varje område kan ha en ledare i varje färg av de fyra som finns. Erik och Johan har i det stora området alla ledare utom den röda. Jag kommer därför på att det vore jättesmart av mig att sätta ut min röda ledare i det området. När det blir min tur har jag glömt bort det och gör istället något annat. Suck. Men jag har tur, för ingen av de andra gör det jag har tänkt göra.
Nästa gång det är min tur tar jag min chans. Frågan är var på kartan jag ska sätta ledaren. Det finns många potentiella ställen, men inget som är klockrent bättre än något annat. Efter att ha tänkt ett tag hittar jag en jättebra plats. Hurra! Att jag inte såg den med en gång! Nöjd placerar jag ut min ledare och ytterligare en bricka i samma färg så att jag får poäng. Johans tur. Han tar då sin röda ledare och sätter den i det stora området. Men va nu då? Hur kan han göra det? Det visar sig att den bra platsen jag hittat inte var i det stora området. Istället hade jag startat ett nytt litet område. Varför då? Jo, för att jag under tiden jag tänkte hann glömma bort vad det var jag ville göra från början och därför gjorde något annat. Man blir trött! Eller snarare: Man var redan alldeles för trött...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar