I lördags tog min mor hand om Johanna och Pontus medan Johan och jag tog med Amanda för att hälsa på Moa. Under bussresan dit slog det oss hur himla enkelt det kändes att vara två föräldrar med ett barn. Trots att Amanda vaknade så att jag behövde fixa flaska på busshållplatsen precis innan bussen kom och sen mata henne på bussen. Hade detta hänt när Johanna var liten hade vi betraktat utflykten som ett större projekt och buss- och matkrocken som rejält stressig.
Hade vi nu valt att ta med Pontus och Johanna också så hade vi nog betraktat det som ett mindre projekt, men buss- och matkrocken hade fortfarande inte varit stressig eftersom vi var två. Men om jag hade alla barnen själv och det hände – DÅ först hade det blivit stressigt!
När vi klev av bussen såg vi en mamma med fyra barn, varav de två äldsta såg ut att vara jämngamla (tvillingar eller inlånad kompis får man förmoda). Hon tittade åt vårt håll och såg ut att tänka att där har vi en typisk ny lite orutinerad familj. Hon skulle bara veta att vi minsann är rätt hardcore! Tre barn på tre år har gjort oss ganska rutinerade – i varje fall på småbarnsvård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar