Nyckelhålsmärkning

Syftet med nyckelhålsmärkningen är att göra det lättare för svenska konsumenter att göra hälsosamma val. Så här står det på Livsmedelsverkets hemsida:
”Nyckelhålsmärkta livsmedel är magrare och innehåller mindre socker och salt men mer fibrer och fullkorn än andra livsmedel av samma typ.”
Nyckelhålet innehåller klockrent fem fel av sex möjliga. Att dra ner på saltet kan säkert vara en god idé i de flesta sammanhang. Ett rätt alltså!
Fel ett: Att dra ner på sockret i en redan sockerrik produkt är givetvis bra, men om en produkt ska kunna klassas som hälsosam ska den inte innehålla socker överhuvud taget. Fel två och tre: Den vetenskapliga situationen när det gäller fibrer och fullkorn liknar i mångt och mycket den för mättat fett. Det finns mycket svagt underlag, om något alls, för att hävda att olösliga fibrer från fullkorn skulle vara bra för hälsan. Fullkorn kanske är snäppet bättre än vitt mjöl, på grund av sitt lägre glykemiska index, men innehållet av antinutrienter som futinsyra uppväger troligtvis den fördelen. Inga produkter som innehåller spannmål borde egentligen klassas som nyttiga.
Fel fyra: Eftersom fett inte är farligt varken för hjärtat eller vikten, kan man inte hävda att en magrare produkt är nyttigare. Men en mager nyckelhålsmärkt produkt är lömskare än så. Ska en produkt bli magrare måste fettet ersättas med något. Det blir kolhydrater och/eller vatten. För att i synnerhet det senare ska vara möjligt krävs inte sällan en lång lista på tillsatser, tex emulgeringsmedel, förjockningsmedel och stabiliseringsmedel. Frånvaron av ofarligt fett gör att livsmedlet innehåller mer otäckheter.
Men vad är fel nummer fem? Fundera på vad de menar de med orden ”andra livsmedel av samma typ”... Vad det verkligen betyder är ”motsvarande riktig mat”. I praktiken är ett nyckelhålsmärkt livsmedel per definition inte riktig mat. Nyckelhålsmärkningen kan dock fylla en funktion – den som varningsflagg.