Nu är den klippt!

Rosbågen alltså. Det finns alltså ingen båge mer. Vad hände?
När vi flyttade till vårt hus fanns i trädgården elva stora rosbuskar och fyra små. Åtta av de stora har vi gjort oss av med och några av dem har fått ett nytt liv i min mors rosenträdgård. Två av dem som finns kvar växte i den båge som bildade själva ingången till trädgården på baksidan. En gigantisk nyponros översållad med små vitgula blommor på ena sidan och en vanlig ros med stora ljusrosa väldoftande blommor på den andra. I tre somrar har vi njutit av denna fantastiska båge. Själva bågen har dock varit på upphällningen länge.
Förra sommaren var bågen redan på sned efter att ha blåst ikull under en vinterstorm. Då gick den att resa helt ok igen. Nu i i vintras lade den sig ned helt då den blev tyngd av snö, men det gick ändå att med nöd och näppe resa den igen. Nu när det blåste ordentligt för några dagar sedan lade den sig igen. Denna gången för gott. Bågen är sönderrostad och helt av nu.
Så idag har jag med vånda tagit mig an uppgiften att klippa ner rosorna för att lösgöra bågen. Nu ligger bågen på gräsmattan. Nyponrosen har så tjocka grenar att den står för sig själv, ca en och en halv meter hög som den nu är. Den rosa rosen ligger böjd utmed marken i väntan på nytt stöd. Vi får se vad vi hittar på.
Klippandet lärde mig ett och annat om hur rosor växer, så hädanefter kommer jag kanske våga ge mig på att klippa dem för den vanliga skötseln. Det har hittills andra fått hjälpa mig med. Tur i oturen det.