För ett halvår sedan eller så började jag misstänka att Johannas trotsålder nog närmade sig slutet. Det tog ett tag till, men nu tror jag på allvar att det är över. Hon trotsar fortfarande emellanåt, och ibland får hon totalbryt, men det är inte alls lika ofta. Skönt!
Istället har det blivit desto mer av det som kännetecknar den ålder som brukar följa efter trotsen. Barnet frågar och frågar och frågar ”Varför då?”. I det oändliga. Vad man än svarar. Varför då? Varför då? Varför då? Ah men varför DÅ? En av dagens frågor tog ändå priset. ”Varför ska man ha huvud och rygg?”. Vad i hela världen svarar man på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar