Jag har tre gullebarn. Jag kallar dem för gullebarn och en hel del annat. Lite mysiga är de, alla de namn man kommer på för att beskriva sina gullebarn, sådär i kärleksruset. Små godingar är de allihop. Och skatter naturligtvis! Skattefnattar, snuttefiltar och gullefisar. Gulletjejen och gullekillen. Hej gubbe! Hej gumman!
När Johanna var liten var hon mest en skrutt. De är nog skruttar allihop, även om vi inte tänker på det så mycket längre. Johanna var en tuttilur som bebis, för hon gjorde tuttilurminen mest hela tiden. Pontus gjorde den för sällan för att titulera sig tuttilur. Amanda gör den ofta, så hon är bestämt en tuttilur hon med. Det är för övrigt när hon gör den minen som hon är allra mest lik storasyster.
Hjärtegrynet, pussalussen, skruttungen, puppaluppen... fantasin verkar aldrig ta slut. Men allra gulligast är ändå att höra den stora gulletjejen, med den ömmaste röst man kan tänka sig, säga till den lilla gulletjejen: ”Du är min lilla gulleskatt!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar