Du är min man

Igår var både Johan och jag iväg på fuffens, nämligen Willes och Lindas svensexa respektive möhippa. De hade båda lurats att lura varandra till gemensamma vänners hus. Där väntade killgänget och tjejgänget i kulisserna. Linda hade gått på det och om Wille faktiskt hade blivit lurad så erkände han det inte utan hade följande bestämda kommentar om det hela:
- Man lurar inte mig.
Killgänget gav sig iväg direkt och vi stannade i huset för frukost och fixning av blivande bruden. Vad tycks om lila ormskinnsmönstrade lacktights med ett par skira gröna trosor ovanpå? Det var först när hon fick veta vad Wille skulle styras ut i som hon accepterade sitt öde. Bättre än en Borat-baddräkt, alltså...
Utomhusaktiviteterna ställdes in på grund av regn, så istället ägnade vi oss åt lite spel och lekar i huset. Det blev en del tjejsnack om brudens bravader innan hon träffade Wille, om hur hon träffade Wille osv. Eftersom alla de andra har känt bruden långt före Willetiden så förstod jag inte ett skvatt av deras historier innan jag bad dem anpassa nivån för mig. Då blev det desto bättre, ska jag säga. Bruden fick skriva en dikt om sin tilltänkta innehållande ord som vi kommit på, samt rita en teckning av hur hon ser på honom. Wille kommer att bli sååå glad!
Linda uppmanades noga att sippa ofta på sin drink, för det fanns en specifik anledning att få henne att släppa loss. På eftermiddagen for vi nämligen iväg till en studio för att spela in en skiva. Linda fick sjunga ”Du är min man” och vi andra körade. Det blev en riktigt bra inspelning som givetvis ska höras på bröllopet. På kvällen åt vi på restaurang och sedan fortsatte de andra med pubrunda och nattklubb där de skulle möta upp killgänget. Själv åkte jag hem med Amanda.