Krypbebis

Ja, så är det. Vi har en krypbebis! Det är inte länge sedan jag sade ”Hon kryper vilken dag som helst nu” och det stämde. Idag kröp Amanda för första gången några steg. Min förtjusning var stor och storasyskonens med. Inför dem har jag pratat om hur Amanda lär sig nya saker, så de tycker att det är spännande.
Att hon skulle krypa har jag aldrig betvivlat. Hon har sovit på mage sedan dag ett och även varit på mage dagtid för det allra mesta. Sedan hon lärde sig åla har hon inte velat vara på rygg alls, för hon har inte lärt sig att rulla över med flit. Men jag gläder mig ändå mycket åt denna stora dag. Att lära sig krypa är nämligen ett betydligt viktigare steg än att lära sig gå.
De korsvisa rörelser som barnet gör när det kryper gör att det bildas massor av viktiga kopplingar i hjärnan. Kopplingarna behövs inte bara för motoriken utan också för att sinnena ska utvecklas på rätt sätt. Ju fler meter ungen hinner krypa innan hon börjar gå, desto bättre! För när hon väl börjar gå kommer hon troligtvis inte att krypa många meter... och gå kommer hon då att göra länge nog.
Jag tycker att krypandet är så viktigt, att om ett barn visar tendenser till att hoppa över det, så ska man göra åtgärder. Det allra första är att inte uppmuntra barnet till att gå med gåstolar och vuxenhänder innan barnet kan krypa ordentligt. Det andra är att uppmuntra och aktivt öva krypning. Enklast är dock att ge bästa möjliga förutsättningar för krypning redan från början. Att sova på mage är oslagbart, både för sömnen och för motoriken.